Jodå vi har kommit hem till Sverige som ni ser på bilderna. Vi landade på Arlanda den 23:e december och möttes av mamma och syster. Elias och jag var sist ut genom dörrarna från bagageinlämningen. Ett isfruset och kallt Stockholm mötte oss. Resan med KLM från Nairobi till Stockholm med mellanlandning i Amsterdam gick alldeles strålande. Elias somnade utmattad i min famn när vi satt oss på det stora flyget som skulle ta oss hem till Europa och Skandinavien, vilket var helt overkligt. Vi landade i flygplansstolen kl 22.30 och flyget skulle avgå 23.00. Tårar rann från mina kinder när jag satt mig med den lilla killen i min famn. Jag hade klarat av den långa processen i Kenya och jag var GLAD, LYCKLIG och TACKSAM. Flygvärdinnan frågade om jag mådde bra men jag kunde bara nicka till svar.
Vi hade haft lite avskedsfest med vännerna på Gemina kvällen innan avfärd tillsammans med en grannfamilj på Gemina som skulle resa samma dag som oss. Hela lördagen hade bestått av den sista packningen, vägning av väskor som inte fick väga mer än 23 kg/st. Ett vettigt handbagage skulle packas (vilket blev tuuuuungt – pust). Fick hjälp av de snälla grannarna med allt möjligt som behövdes fixas i sista stund. Gick till Yaya för att köpa något litet roligt tekniskt spel som skulle fascinera Elias på hemresan om han inte skulle somna på flyget. En riktigt svettig dag hade jag.
Kl 18.00 på kvällen kom så taxin som skulle ta oss till Kenyatta Airport. Alla vännerna på gården stod där och tog farväl, tårar rann från kinderna. Denna gång var det jag och Elias som fick åka till flygplatsen (så många som vi vinkat av under vår vistelse och så overkligt att få åka hem). Snälla Trine som följde med till flygplatsen för att hjälpa mig med Elias då bagage skulle checkas in och papper som skulle fyllas i. Jag hade inte fixat det själv kan jag säga. Hon var en riktig pärla som fyllde i blanketter och tog hand om Elias, då incheckningen tog närmare en timme då något var fel på Elias biljett. Och hon bakom disken jobbade inte på jättejättefort precis. Till slut ordnade sig det med biljetten och vi fick vinka hejdå till Trine och vi tog oss igenom kontrollen immigration – pust. För varje kontroll vi passerade slappnade jag av mer och mer. Hade hela tiden känslan av att något kunde vara fel på något adoptionspapper, alla kontroller granskade oss noggrant och varenda papper ville de se. Svettigt minst sagt. Inne på flygplatsområdet sedan gick vi direkt till lekrummet där Elias lekte och hade det bra. Vid sista kontrollen till flygplanet stod jag med ett jättetrött och gråtande, skrikande barn i selen på magen och genomsvettig. Även denna gång kontrollerade de oss noggrant och Elias fortsatte skrika av trötthet. Kontrollanterna vände och vred på papprena även här (vilket är bra då barn inte lätt ska kunna transporteras ut ur landet). Till slut efter sista bagagekontrollen kunde jag gå gången ner till det stora flygplanet. Elias var fortfarande jätteledsen och medresenärer tittade. Det är väl inte konstigt att ett barn gråter kl 22.30 på kvällen på en flygplats! En snäll kvinnlig norsk medresenär undrade om hon kunde hjälpa till och oh, ja hon fick bära vårt tunga handbagage till flyplansstolen. Vi hade sådan tur att Elias fick två säten för sig själv och sov hela färden till Amsterdam (inte jag).
Väl framme i Amsterdam yrvakna, fick Elias sitta i den lilla vagnen för handbagage och åka till nästa gate, först skulle vi fixa boardingcard till Elias men det gick snabbt och smidigt. Vi inhandlade lite godis och goda holländska våfflor att ta med hem. Elias lekte lite i en flygplatsbil. Efter två timmar var det dags att stiga på nästa flygplan till Stockholm. Elias somnade igen direkt efter att vi satt oss på flyget. Satt och sov i min famn hela vägen till Stockholm. När han fick syn på det snöa lite gråa Stockholm strax innan landning så trodde han att det var havet han såg.
Underbart att få komma hem, vi åkte direkt hem till syrran och Elias kusiner som väntat förväntansfullt på oss. Vi fikade, åt och umgicks hemma hos syrran på Kastellholmen. Jag hade ju drömt om att få sitta i Kastellholmsköket en del under Nairobivistelsen och helt plötsligt så var jag där. Därefter bar det hem till lägenheten i Midsommarkransen som syster med man ställt i ordning åt oss och handlat mat till oss. TACK så jättemycket säger vi!
Julafton och Nyårsafton firades med familjen på Kastellholmen. Massor av julklappar och en söt liten Nisse som delade ut klappar på Julafton (inget barn blev rädd för tomten denna Julafton).
Efter alla helger så har Elias och jag mest varit hemma i Midsommarkransen. Vi har åkt lite pulka och gungat mest. En stor omställning för Elias och även en omställning för mig att komma hem till Sverige i midvinterskrud. Vi tar det lugnt, är hemma, en del vänner kommer på besök. Så småningom ska vi börja göra lite längre utflykter.
