Lucia hos ambassadören

I torsdags morse på Luciamorgon knackade det på dörren hos Elias och mig. In kommer två familjer som Lucia, tärnor, tomte och pepparkakor och sjunger "Sankta Lucia" - himla mysigt och roligt tyckte jag. Elias stod alldeles stilla och tittade förvånat på dem. Försökte även att titta på SVT:s Luciamorgon men det bara buffrade. Hade sedan lyxen att få yoga igen - är lika glad varje gång jag får möjlighet till en yoga timme. På eftermiddagen bar det av i stora bilen med två andra familjer till residenset i Rosslyn (tror jag det heter) där den svenske ambassadören bor. Det ligger i närheten av svenska ambassaden. Där Elias och jag varit just någon dag innan för att ansöka om svenskt pass till honom. En bra bit att åka ifrån vår stadstdel. I alla fall så kom vi tilll ett riktigt tjusigt ställe där det serverades: glögg, vin, lussekatter, pepparkakor, knäck och lite annat smått och gott. Jag måste erkänna att jag åt ganska så många lussekatter. Tänkte att det är lika bra att passa på...och det bjöds vi på. Elias var mest intresserad av små salta kringlor. Elias var för övrigt en liten peppakaka i plysch dagen till ära. Dock var han nästan ensam om att vara någon ur Luciatåget denna dag, de flesta barnen var finklädda. Så var även de ungdomar som studerar här i Nairobi (tror jag), de hade tjusiga långklänningar på sig...

Kl 19 kom det svenska Luciatåget invandrandes och ställde sig vid poolkanten och sjöng så vackert. Jag såg dock inte så mycket efersom lilla Elias inte tyckte det var så spännande med Luciatåg utan gräsmattan var roligare att springa omkring på. Hade dock lite barnvakt av snäll adoptivpappa en stund så jag till slut kunde njuta lite av vackra Julsånger.

I fredags var jag och Elias bjudna till en restaurang som heter "Under the Radar" av en Holländsk familj som vi råkar ha följts åt hela processen: barn från samma barnhem, första och andra hearing samtidigt, samma taxi-turer till och från domstolen, judgement, möte hos advokaten, lämnande av papper på Childrens... vi har liksom stött ihop överallt. Jag och Elias gick dit längs med Arwing Khodek Road, Elias sov men jag väckte honom strax innan vi var där. Han var då på riktigt dåligt humör. Han ville inte vara i vagnen och inte i min famn. Då är det supertufft att vara i Kenya. Då barn nästan inte får gråta eller skrika här, alla Kenyaner undrar vad man gjort för fel och de lägger sig verkligen i. Särskilt som vit känner man sig som om man har tagit barnet. Så jobbigt!!! Till slut efter lite välling och att vi hittat rätt restaurang så slutade Elias gråta. Det fanns en rolig lekpark där. Trevliga människor och god middag (även om jag inte hann äta så mycket), vår advokat var också där.

Förhoppningsvis får vi Elias pass på onsdag 19 december kl 16.00. Dagen efter måste vi skaffa en Exit stämpel i Elias pass för att han ska komma ut ur landet. Så det måste bli en tur till Immigration som inte är världens roligaste ställe för barn (eller för vuxna). Förhoppningsvis kan jag få hjälp med detta av LAN torsdag morgon. Klaffar detta kommer vi att lämna Kenya den 22 december och fira Julen i Sverige.

Elias Sandberg

Här är han min lilla fina underbara pojke - Elias Sandberg

 

 

Fotograf: Sofia Einebrant 

Vi fick vårt judgement den 23 november. I fredags hämtade jag Adoption Order och Certificate of Conformity (Haag-intyget). Nu ska vi ansöka om svenskt pass och hoppas på att det inte ska ta så lång tid att få. Skulle vara så roligt att få fira Jul i Sverige.

Sedan senaste blogg-inlägget har vi hunnit göra en hel del saker. Vi har bl a varit på 10-årsfirande av LAN (Little Angels Network) - adoptionsorganisationen här i Kenya. Det skulle vara en heldag ute i Karen på ett väldigt barnvänligt och trevligt ställe. Tyvärr vräkte regnet ner (som det ibland gör här ganska så rejält). Vi klädde oss inte så fina utan både jag och Elias hade helt rengställ på oss - oj, vad glada vi var för det. LAN hade ordnat partytält och roliga leksaker på en stor gräsmatta. Barnen lekte ändå visserligen. Nästan alla inbjudna familjer som var där åkte hem tidigare, kallt och blött. Det var synd - då det annars var en trevlig tillställning.

Jag har fått yoga en hel del, vi har ju lyxen att ha en mycket bra yoga lärare som kommer hit. Tyvärr har barnvakten varit sjuk alltför många gånger så de snälla adoptionsfamiljerna här på Gemina har fått ställa upp - vilket jag är oerhört tacksam för. För några veckor sedan började jag även på gymet Body & Soul som ligger i närheten av Yaya. Efter att ha kanske tränat där några gånger så har jag nu blivit portad därifrån. Jag får inte träna där då jag inte har något medlemskap uttryckte de sig, jag har betalat per gång ca 1700 KSH (ganska dyrt för att vara här). Jag sa att jag kommer antagligen att åka hem till Jul så det är ingen mening med att ha ett medlemskap för endast några gånger till. Då meddelade receptionspersonalen att jag inte var välkommen att träna där mera. Lite konstigt tycker jag. Hellre blir det ingen affär än en lite sämre affär för Kenyanerna... har träffat på detta flera gånger.

Igår var vi på Svenska Skolans Julmarknad, väldigt trevligt. Jag köpte lussekatter! Så gott med saffransbröd. Har visserligen fått lussekatter på ett avskedsfika här i förra veckan. Himla kul att få vara på Svenska Skolan igen och dess grönområde. Elias och jag gick och lekte i en egen lekpark på området - lugnt och superskönt var det! Solsken och en ´massa människor som jag lärt känna under min tid här.

Vi har även hunnit med ännu en middag hos familjen D i Lavington. Också väldigt trevligt och roligt att få leka med alla leksakerna i deras STORA lekrum. Och blivit bjuden på fantastiskt god mat. Både jag och Elias mumsade som tusan.

Igår vinkade vi av familjen P, som varit här under hela min vistelse. Det blir väldigt tomt här på Gemina utan dem. De har varit ett fantastiskt stöd för mig och Elias. Tack för denna tid säger jag till dem! Antagligen ses vi i Sverige igen då vi nästan är grannar.

Trevlig 2:a Advent!

Nairobidagar!

Ja, vad gör vi egentligen alla dagar här i Nairobi. En vanlig dag så vaknar Elias antagligen ca kl 06.00 eller tidigare eller senare. Beroende på hur natten har varit. Vi sover nästan aldrig hela nätter - Pust! Jag hinner nästan aldrig somna om efter att Elias är vaken på nätterna och sen somnar om igen någon timme här och någon timme där. Så oftast sover jag mellan 2-5 timmar per natt. Vilket börjar kännas av så här efter lite mer än ett halvår här. I alla fall så äter vi frukost och gör oss i ordning i ett lugnt tempo i ca 2 timmar. Vi brukar vara ute mellan ca 9.30 och 11.30/12.30 på dagarna. Då leker Elias på gården/parkeringsplatsen som går runt själva Geminaområdet. Elias leker med sina andra adoptivkompisar på gården - mest killar förstås. De flesta är i ungefär samma ålder som Elias. De springer runt området, gungar, leker i sandlådan (snusklådan kallar jag den då det är bådet kattens toalett och en del barns toalett, inte jättefräscht) eller leker med de leksaker mest olika cyklar/3-hjulingar som finns på gården. Man får se upp för alla bilar som kommer farandes in här på området. Så jag är oftast hack i häl på Elias - jag sitter inte ner många minuter. En del föräldrar sitter avslappnat på trappan och virkar eller fikar eller småpratar med de andra föräldrarna. Så jag missar en del "information" här på gården.

Runt 12-snåret går jag och Elias in och äter lunch. Oftast väldigt lättlagad eftersom det inte riktigt fungerar att laga mat ännu med Elias. Efter avslutad lunch går vi ut i vagnen på en promenad vi brukar säga att vi går till Yaya (men Elias märker aldrig av att vi är på Yaya-center eftersom han hinner somna. Elias får lite varm mjölk och så följer Pippi med i vagnen. Ofta går vi till Yaya-center men nu för tiden går jag en kortare promenad på en någorlunda lugn gata (där det finns apor) eftersom jag tycker att trafiken blir mer och mer obehaglig att röra sig i. Nu för tiden får Elias endast sova i ca 20-30 minuter eftersom jag vill att han ska sova lite bättre på natten (lyckas dock inte särskilt bra med det). Sedan tillbaka till lägenheten för att vakna och fika lite. Vid 15-15-30-tiden är vi ute och leker igen eller går till poolen och vid 17.30-tiden går vi in igen för att laga och äta mat, inte heller det något avancerat. Lagar oftast stuvade makaroner och korv. Själv äter jag ofta mango- och avocadosallad med cashewnötter till middag – gott! Därefter läser vi böcker, dansar, leker, badar i baljan eller tittar på en barn-film en liten stund innan det är dags för kvällsproceduren med välling mm. Ca kl 21 sover Elias. Oftast går jag också och lägger mig då…för att få några timmars sömn

Ja, ungefär så här ser våra dagar ut här i Nairobi, självklart gör vi andra saker ibland också.

 Köpte ett per nya skor till Elias för 2 veckor sedan och de gick i princip söner 2:a dagen!

 Vem vill ha det så här i sitt kök under en längre tid? Inte mycket till förvaring!

 Den förvaring som finns här 2 meter upp! Klättrar i princip alltid på en pall för att nå dessa saker.

En plastpåse är knuten runt skåpsluckor under diskbänken där det stinker mögel! Inte särskilt hälsosamt. Ingen gör något åt möglet. Då alla skåp och lådor som finns luktar mögel har jag valt att ha besticklåda mm på diskbänken. Den nya städerskan har inte riktigt förstått att det hon diskar ska stå i diskstället och inte vältas över bland de torra besticken i besticklådan eller i de torra plastbyttorna. Har sagt detta men hon fortsätter...

Dessa bilder är en liten anledning till varför jag längtar hem då det inte är riktigt funktionellt - det går bra för ett kortare tag men inte i längden.

Veckan som gått!

I söndags fick vi ett kort Sverigebesök och lite vällingleverans. Himla trevligt att träffa svenskar man inte känner sen tidigare. Har haft två sådana träffar här. Men här utomlands kan man träffa vem som helst och prata med. Det gör man ju inte riktigt hemma på T-banan i Novembermörkret är min erfarenhet.

Har även fixat nytt visum för två månader till, det kostar 15000 KSH/månade för mig att vistas i landet. Så vi har varit på Bank of China - någonting för att köpa en check som ska vidare till Immigration office. Jag ansökte om nytt visum redan 25 oktober men det tar tid... I alla fall nu kan jag vistas lagligt i landet i två månader till.

En liten tur till barnhemmet har det också blivit med Elias för vägning och mätning. Nu väger lilla E 14,1 kg och är 92 cm. Lite tokigt men förra månaden var han 93 cm men det var nog med skor på. Inte helt lätt att mäta små barn. På tal om skor så har jag köpt nya gympaskor till Elias då det börjar med knapert med skor till Elias här. De går sönder och han växer ur dem. På Bata köpte vi nya fina med kardborre band. Efter ca 2 dagar var de redan trasiga. Ingen kvalité alls på skorna här. Lite trist. Får köpa nya varje vecka typ.

Igår åkte vi ut till Karen Blixen museums för att gå på Julmarknad. Xmasbox hette julmarknaden. Det var en lite tjusigare marknad. Mycket trevligt men dyrt. Blev i alla fall några mindre inköp.

Elias utvecklas mer och mer. Svenska språket bara bubblar ur honom. Det är så häftigt att han är så duktig på att snappa upp svenska. Jag är imponerad av hans språkutveckling. Dock är sömnen inte i samma fas som språkutvecklingen. Han vaknar fortfarande efter 4-5 timmar VARJE natt och ibland är han riktigt pigg och jag är helt slut. Denna natt fick jag sova 2 timmar. Elias var vaken i närmare 5 timmar. Pust!

2:a hearing!

Igår blev då vår 2:a hearing av:-) Äntligen säger vi! Så skönt att ha det gjort. Advokaten hade sms:at att vi skulle vara där riktigt tidigt. Så vi och 2 andra familjer var vid domstolen redan 8.15. Domstolen har inte äns öppnat då. I alla fall efter att ha väntat en bra stund utanför domstolens insläpp i lätt duggande regn visserligen under tak så gick vi till slut in. Jag hade laddat med mycket olika saker för oss att äta då vi hade blivit tillsagda att vara inställda på en mycket lååååååång dag. I min väska fanns det mesta, choklad, kex, chips i olika former, klubba, yoghurt, Tortellini, festis, leksaker, böcker mm. Hade t o m lagt ner DVD-spelaren och några filmer till Elias. Så min väska var riktigt tung. Finklädda var vi igen men denna gång ingen som fotade oss innan vi stack i väg i regnet. Försökte fotografera oss själva men lyckades inte särskilt bra.

Väl uppe på plan 3 i domstolshuset så hittar vi ett domstolsrum att vistas i som en annan gång. Perfekt för oss att kunna stänga en dörr om oss och leka lite, vi var flera familjer som vistades där inne. Det är absolut ingen miljö för barn att vara i, vi ska försöka att hålla barnen lugna och tysta men det är inte lätt med alla små busiga pojkar. DVD-spelaren fungerade ca 20 min åt gången sedan var de igång och bråkade igen. Elias är van att tittat själv på film men nu var det plötsligt 5 andra små killar som ville tittat. Redan vid 10-tiden är Elias och jag så hungriga så vi äter vår lunch. Vad ska man göra en hel dag i en trist domstolssal? Det ryktades om att domaren tog in familjer advokatvis alltså han följde inte alls listan utan hoppade. Precis innan Elias och jag ska in så får han värsta utbrottet då jag uppfattar det som att det är bråttom för oss och alla barnen satt och tittade på DVD film och jag packar ihop väldigt hastigt (gillade inte Elias). Han skriker och gråter och är helt otröstlig under en bra stund. Till slut sätter vi oss på golvet i korridoren utanför domstolssalen och tittar på Pino-filmen och äter pop-corn. Då lugnar han ner sig! Lite klantigt av min Guardian som kommer in och säger att det är bråttom och att det är vår tur och vi måste skynda oss. Det var 2 familjer som skulle in innan oss så det var inte alls särskilt bråttom. Men visst det hade ju varit synd om vi missat vår tid. Kl 12.20 kom vi in till domare K, jag fick ställa mig upp och bekräfta mitt och Elias namn när han läste upp dem. Sedan berättade advokaten M om vad jag jobbade med, vad jag tjänade, att jag ansökte som ensamstående mm. Efter 10 minuter var det klart och då fick vi gå ut. Judgement skall komma 23 november - hoppas, hoppas, hoppas att det blir så också. Många här har fått sina judgement datum cancellerade och uppskjutna ett antal gånger.

Sen fick vi vänta i en bra stund innan skjutsen hem anlände, typ ca 1,5 timmar och vi bor nte jättelångt ifrån domstolen. 14.30 var vi hemma! Lek på gården hela eftermiddagen. Var oerhört trött efter denna dag! Somnade tidigt.

Idag har vi firat lite med att åka ut med vänner till Karen på liten shopping,lunch och lek-runda. Vi var i en mycket trevlig inredningsaffär - då fick Elias hänga på min rygg i sele. Inget ställe att ha en liten 2-åring springandes. Lunchat på Talisman, även denna gång tog det tid att få in maten när vi väl fick in den var det ej "well done" som vi alla bad om.Men det blev mycket lek för barnen i trädgården och lekplatsen. Flip-flop fabriken, Kazuri och så handlade vi lite korgar på leriga gatan. De små barnen somnade först i bilen hem, typ väldigt sent.

Imorgon får jag ett kort Sverigebesök!

Inställd 2:a hearing!

Då var det dags för en andra hearing i fredags 2:a november. Sent på torsdagen fick jag reda på att vi skulle vara i domstolen dagen därpå. Jag hade ju förberett allt redan fredagen innan då jag trodde att det skulle bli hearing för oss. Förra fredagen var det enbart nationella adoptioner i domstolen och fredagen innan var ju presidenten i domstolen så då var också de internationella adoptionerna inställda. Man blir inte glad av att höra detta. Så denna fredag 2 november var det tror jag 32 fall för en domare och då var det den kvinnliga domaren (finns 3 totalt) som skulle ta hand om allt. Vi kom till domstolen vid 9-tiden. Elias sprang omkring med de andra barnen i korridoren där det endast finns 3 bänkar att sitta på och en hel del domstolssalar på rad. Efter ca 1,5 tim får vi veta att dagens internationella adoptioner ställs in. Förutom en finsk familj fick komma in av någon anledning. Vi andra fick åka hem igen i våra fina kläder som var skrynkligare och svettigare. Bara att tvätta igen till en annan fredag förhoppningsvis nästa fredag. Men det vet man aldrig. I Kenya vet man aldrig hur något kommer att bli…Och dessutom är det en riktig soppa i domstolen med granskning av domarna men där en del av domarna gått med på att bli granskade och en majoritet inte gått med på att bli granskade. De har liksom överklagat sig själva på något sätt, så nu ska alltihop göras om vilket kommer att innebära stora problem och förseningar för oss som är här och adopterar internationellt. Himla trist!!! Så definitivt ingen Jul hemma i Sverige. Kanske jag får vara glad om vi är hemma till Midsommar som det ser ut som här just nu. Det låter kanske väldigt negativt men här fungerar saker väldigt dåligt vad gäller internationella adoptioner. Som sagt en familj har nu väntat 4 hela månader på att få sitt domstolsbeslut!!! Förstår inte hur de tänker här i Kenya men hela tiden pratas det om ”för barnets bästa” men det tycks svenskar och Kenyaner ha helt olika uppfattning om. Trötta blir vi allihopa på systemet här i Kenya. Jag känner mig faktiskt nöjd och färdig med Kenya efter mer än 6 månader här. Elias och jag har lärt känna varandra bra och även Kenya som vi rest en del i. Vi kan det här nu, vi behöver komma hem till Sverige och börja vårt liv där. Det kommer ta tid för lilla Elias att vänja sig vid Sverige.

Annars har vi gjort lite roliga saker. Vi var några familjer som åkte till Nairobis järnvägsmuseum. De små killarna tyckte det var jättekul att springa upp och ner i de gamla tågen. Ett av tågen var visst med i ”Out of Africa” filmen. Sedan var det även en vagn från det tåg som går till Mombasa. Efter att ha sett det tåget var jag glad över att vi flög till Mombasa när vi var där i somras.

Vi var i alla fall hos den trevliga svenska väninnan S i torsdags eftermiddag och lekte i det stora lekrummet med många leksaker och i trädgården. Fick både fika och middag. Hade en riktigt trevlig känsla i kroppen när vi åkte hem i taxin på kvällen.

I natt vräkte regnet ner, det åskade och blixtrade rejält och mulet hela dagen så det verkar som att den korta regnperioden har börjat. Elias och jag gjorde nytt försök att åka till posten idag och det lyckades bra både trafikmässigt och paketmässigt. Vi åkte glada hem och läste nya böcker som Elias fått från Göteborg.

 Hur det ser ut inuti tåget som går till Mombasa, detta är sovkupé

 Mombasatågets sovkupé från en annan vinkel.

Tyckte denna skylt var lite märklig och osmaklig. Vi såg denna restaurang när vi åkte till järnvägsmuseét. En dålig bild men kunde inte låta bli att ta med den. Hur tänkte de som har restaurangen egentligen. Vem vill äta på stomach clinic???

Ett halvår i Kenya

Bilder från Nairobi Nationalpark

 

Idag har jag varit i Kenya i exakt 6 månader. Det både känns och märks! Trodde att jag skulle få min 2:a hearing idag men till min besvikelse blev det inte så. Advokaten sms:ade i onsdags eftermiddag sent och bad mig/oss vara förberedda till denna fredag. Igår gick jag och klippte Elias och fixade strumpor och strök kläder för att vara i god form inför denna morgon. Men det visade sig att domstolen bara hade nationella adoptionsfall idag, förutom ett internationellt fall. Förra fredagen ställde de in allt p g a att Kenyas president skulle besöka domstolen. Man kan inte säga att de på domstolen jobbar på för att vi utländska adoptanter ska komma hem. Jag har inte fått något nytt datum för en 2:a hearing…drömmen om en Jul hemma i Sverige börjar kännas alltmer avlägsen.

Men jag ska inte klaga! Vi har det bra, varmt och skönt! Vi har en yoga-instruktör som kommer 2 ggr/veckan, en aerobic instruktör som kommer 1 ggr/vecka och jag har fått gå till gymet en gång, allt detta under de senaste 2 veckorna. Så jag har haft det rätt så lyxigt senaste tiden. Förutom att FK inte vill betala ut föräldrapenning till mig mer p g a att jag inte har något personnummer till Elias. Inte så konstigt då adoptionen inte är klar och jag inte äns kommit till det 2:a domstolsförhöret. Jag hoppas då innerligt att detta löser sig snarast!!!

Förra helgen fick vi hänga med våra goa grannar till Nairobi National Park. En fin nationalpark bara 15 minuters bilfärd från där vi bor. Från Nationalparken ser man stora delar av Nairobi – det är lite kul. Man skåda Yaya-tornen (där vi bor i närheten) från stora delar av parken. Vi fick inte se big 5 men delar av dem. Första gången jag sett noshörning här i Kenya, hela 4 stycken såg vi på vår safaritur. Stora fina djur. Vi såg även en lejonhona som vi följde med en bit. Hon var på gång att jaga Harte beast – en slags större impala tror jag. Vi låg på lur länge säkert en timme för att se lejoninnan jaga men hon kom aldrig till skott och vi tröttnade men det var bra spännande ett tag. En helmysig dag i safaribilen, Elias hade återigen stort tålamod men tyvärr laddade dvd-spelaren ur under färden (då han är mest intresserad av film än vilda djur). Vid vårat lunchstopp så satt Elias förstås hellre bakom ratten i safaribilen, chauffören startade motorn och där satt denna lilla kille och stortrivdes. Åt inte ett dugg till mammas besvikelse. Levde på olika sorters kex hela dagen.

Vi har även följd med andra grannar på en shopping och lunchtur till Amani som ligger i en fin och mysig trädgård med lekpark. Pappa granne passade Elias medan jag shoppade loss i butiken. Kenyansk julkrubba mm.

Mitt visum har återigen gått ut så det var dags att gå till LAN och få hjälp att söka nytt. Nu kostar visumet 15000 KSH/månad (ca 1350 SEK/månad), det gör tydligen så efter 6 månader i Kenya. En ganska saftig slant för att vistas här i Kenya.

Vägning och mätning

I fredags fick vi sällskap och skjuts av snälla grannen till New Life, Elias fd barnhem. Vi går ju och väger och mäter 1 gång i månaden tills vi har fått judgement. Så det lär väl bli några gånger till som vi går dit. Det är ju inte långt att gå till barnhemmet men om vi överhuvudtaget ska komma därifrån på ett någorlunda smidigt sätt så är det bäst att åka bil eftersom Elias är väldigt förtjust i bilar och särskilt att sitta i dem. Helst och gärna bakom ratten! I alla fall så försöker jag vara snabb in i stora rummet för att väga Elias, denna gång var det 13,9 - nästan 14 kilo. Denna lilla kille växer och gror. Mätningen gör vi inne hos sjuksköterskorna på bebisavdelningen. Denna gång 93 cm lång (med skor - alltid, blir för krångligt att ta av dem i denna miljö). Bara att förra gången för ca 5 veckor sedan var han ju 89,5 cm så jag tror inte det stämmer riktigt - inte helt lätt att mäta barn och att få en skrikig unge att stå stilla. Tror dock att det stämmer ganska bra denna gång då jag fick intill hälarna mot väggen som det ska vara. Det sägs att han kommer att bli lång, då han tillhör en tribe (ätt) som blir ganska långa och stora. Elias fick leka i bebislekrummet och även ute på gården där det finns en leksak som han älskar och kan inte slita sig ifrån - en BIL förstås som man kan stänga in sig i och sparka sig fram med fötterna. Denna gång ville han heller inte slita sig från denna... men till slut gick det att få in honom i den "vita noshörningen" som är bilen som vi åkte dit i. Och så en snabb shoppingtur på Yaya. Nu för tiden lovar jag alltid Elias en ballong när vi går in där, kan väl säga att vi har en hel del ballongförpackningar här hemma nu.

Igår lördag firades 4-årskalas här på gården! Mycket trevligt kalas. Först blev det inomhuskalas och sedan skattjakt på gården. Därefter även "korvgrillning" eller korvservering då vädret inte riktigt tillät grillning. Tror den korta regnperioden har börjat nu. Det vräker ner på nätterna och även på dagen som idag. Även rejäla åskoväder förekommer, som inatt. Kalaset var urtrevligt och många svenska och danska familjer var där.

Idag söndag en lite grå och trist dag! Jag brukar försöka ta en långpromenad på söndagsmorgnar då det är så fantastiskt lugnt i trafiken då men icke denna söndgsförmiddag - regn, regn, regn. Bidde lek på gården i vattenpölar med de andra småkillarna här på gården.

Amboseli & födelsedag!

I söndags morse bar det av kl 07.00 mot Amboseli Nationalpark. Härligt! Mulet väder, perfekt för att sitta i bilen. Det var jag och Elias och en annan mamma härifrån Gemina. Denna gång för ovanlighetens skulle passerade vi inte den kurviga bergsvägen nerför Rift Valley. Denna gång blev det en bit på Mombasa Highway. Ganska trafiktomt, vilket var väldigt skönt.

Vi gjorde ett stopp några kilometer från Amboseli. Vi var vid nationalparken redan vid 10.15 så det gick riktigt snabbt att köra dit. Vi var beräknade att vara framme vid lunch men var väldigt tidiga. Så vår chaufför/guide frågade om vi ville besöka Masaiby och jag hade blivit rekommenderad av en väninna att besöka Masaiby just i Amboseli för där skulle det vara riktigt bra. Vi tackade ja och vi stannade mitt på savannen där Masaierna hade sina hus/hyddor. Vår guide hette Peter och hade Masaiklädsel på (dvs Masaifilt och smycken), dock även ett Puma-skärp (ni vet sportmärket Puma). Både männen och kvinnorna kom utdansande från sin by där de bodde. De sjöng traditionell Masai sång och männen började hoppa efter en stund. Guiden Peter bad mig och Elias gå och ställa oss bland kvinnorna så skulle han fota oss. Det var häftigt att stå mitt i när de sjöng. Tror inte Elias tyckte det var lika häftigt som jag. Sedan dansade de in till en ring runt omkring oss, ganska nära. Då var det dags att be. Elias blev rädd och började gråta ganska mycket, han tyckte det var läskigt. Gråten gick som tur var över ganska snabbt. Vi fick träffa medicinmannens son som var under upplärning, han visade oss olika rötter/kvistar som skulle kokas och sedan drickas. Det var mot Malaria – efter det skulle man kräkas häftigt. En annan rot för ledvärk, en för magvärk, och en mot potensproblem mm. 3 Masaimän visade oss hur man gjorde upp eld, måste säga att de var väldigt snabba med att få till en brasa. Efter det var det dags att gå in i Masaihyddan. En trång mörk och svart gång ledde oss in till de vuxnas sovrum. Vi fick sitta ner på sängen som var en stenhård presenning (under förmodligen lera) – trångt och mörkt. Ett litet hål till fönster fanns där. Man blev nästan klaustrofobisk där inne. Det fanns en liten eldstad strax intill barnens mörka lilla rum. Det var den trångaste, mörkaste bostad jag någonsin sett. Skulle inte vilja bo där. Bostaden är byggd av lera och håller i ca 15 år!!! Byn hade även en skola så dit fick vi också gå och guiden Peter berättade om skolan han undervisade alla barnen i. Det satt nog ett 15-tal barn där inne. På nästan alla rann näsorna och ALLAS ögon var väldigt glansiga…undrar vad de hade. Förstås skulle vi skänka en gåva till skolan, så det gjorde vi.

Ett lärorikt och intressant besök! Kan rekommenderas (om någon är på väg hit:-))

Eftersom vi var tidiga i vårt schema så åkte vi en tur genom Amboseli, många, många elefanter såg vi som vadade i träsken. Mycket fågelliv också. Gnuer, Zebror, Masaigiraffer, örn, buffel mm var ute och rörde på sig. Sedan var det dags för lunch på våran lodge. Det gick relativt bra att äta med lilla E på restaurang. Vårt rum/tält vätte mot Kilimanjaro som man kunde se skymta bakom molnen. Det var ett riktigt fint och lyxigt ställe, faktiskt. Jag var väldigt nöjd. Fräscht och en fantastisk utsikt. Man kunde även se elefanter vandra förbi utanför. På vår eftermiddagsgamedrive såg vi ännu fler elefanter, eftersom det finns så mycket vatten/träsk och sjö i Amboseli så gillar elefanterna att vara där. 1800 elefanter finns tydligen i Amboseli berättade vår guide. Vart vi än åkte så såg vi elefanthjordar röra sig. Vi kom otroligt nära dessa elefanter många gånger. Häftigt! När det börjar närma sig kväll och mörker rör sig alla djuren mot Kilimanjaroberget för att få vara ifred från rovdjuren (som vi inga såg denna gång), även berget kunde vi se klart mot kvällen för att sedan döljas igen av moln efter någon timme. På morgonen kunde man också se berget klart för någon timme.

Vaknade upp i Amboseli på min födelsedag. Vi hade en tidig game drive som startade redan 06.30 just för att man kan se Kilimanjaro klart då och det är då djuren vandrar tillbaka till träsket och sjön. Vi åkte till ett utkiksställe och hade med oss frukost från hotellet. Vår guide försökte avstyra att gå upp till utkikspunkten, han tyckte vi kunde äta på parkeringen. Det ville INTE vi. Vi vandrade upp för det lilla berget, där det var en fantastisk utsikt över Amboseli nationalpark och Kilimanjaro i bakgrunden klart och fint. Vår frukost var inte särskilt avkopplande då det var fullt med små fåglar som ville ha vår mat. Men det som utspelade sig på savannen var en upplevelse med alla stora djur som vandrade till den sjö som låg nedanför utkiksberget vi stod på. Så häftigt att få se – vilken upplevelse!!! Jag gillar verkligen safari ännu mer nu. Tyvärr var vår guide inte alls så bra som den vi hade då vi åkte till Masai Mara tidigare i år, denna var loj och ganska oguidande. Elias tycker väl inte att safari är jättekul. Han fick titta på film mestadels. Men måste verkligen berömma honom för hans tålamod med att sitta i bil och åka långt.

Väl hemma i Nairobi igen gick vi till poolen och badade efter den svettiga hemfärden som tog ett par timmar längre en ditfärden.

På kvällen fick jag middag av vänner här på Gemina, en riktig kockmiddag. En mycket god fiskgryta, den andra grannfamiljen jag firade med hade bakat god äpplekaka. Kände mig riktigt uppvaktad. Några andra granntjejer kom och sjöng för mig och överlämnade presenter och utlovande om barnvaktJ så jag kan åka och shoppa en dag. Av dessa fick jag även hembakat födelsedagsfika dagen efter födelsedagen. Måste säga att jag har helt fantastiska människor omkring mig här nere i Kenya. Saknade dock söstra mi på födelsedagen.

Idag onsdag var det dags för Guardians sista besök. Vi valde ut bilder till hennes rapport och filade till rapporten.

 Masaikvinnor som dansar. Tyckte det var kul att kvinnorna fick vara med, tidigare jag sett Masai-dans har det bara varit män.

De 3 männen som hjälps åt att göra upp eld.

 Masai-byn utifrån deras inhägnad mot de vilda djuren. 4 familjer bodde i den by vi besökte. Polygami förekommer.

 En Masai-giraff har jag lärt mig. Den är mörkare än andra giraffer.

 Elefanter som äter och drick i träsket.

 Tidig morgon och en grupp elefanter vandrar mot sjön.

 Utkiksberget med Kilimanjaro i bakgrunden.

 Nu har elefanterna som på bilden tidigare kommit fram till sjön men det är lite svårt att ta sig i vattnet, eller förbi träsket innan sjön.

En sekreterarfågel tror jag.

Hembesök avklarat!

Så idag var det då dags för hembesöket från Childrens Department. Skönt att ha det gjort. Jag hade uppfattat att person i fråga som skulle besöka oss skulle komma kl 14.00, hon kom 15.40 när jag nästan hade gett upp hoppet och skulle gå ut. Hon klev in och satte sig i guldsoffan och ville ha ett glas juice. Hon frågade lite frågor bl a om Elias favoritmat, ville veta var Elias sover och var han har sina kläder. Sedan ville hon se köket, jag hade ju förberett som tusan, städat och rensat kylen, fixat till de omöjligt höga skåpen, handlat mycket mat, torkat ur byrålådorna där Elias har sina kläder, vikt och kollat att alla kläder låg fint i lådorna. CD-damen öppnade kylen och tittade vad vi hade där. Det verkar som att hon var nöjd med innehållet. Hon satte sig sedan i guldsoffan igen och sa i princip att hon var nöjd, reste sig och försvann ut genom dörren.
Vi bytte snabbt kläder till våra "gårdskläder" och stack ut och lekte med de andra barnen. Mulet, varmt och skönt var det ute.

Igår hade jag bestämt lunch med min kompis S på Valley Arcade. Vi skulle luncha på Moniqos. Det gick ju så bra sist när jag och Elias tog en taxi dit och jag sövde honom i vagnen och fick då sitta och luncha i en timme. Denna gång blev det heltokigt. Taxichaffisen var 25 minuter sen, min kompis kom på att hon hade en hämtning av barn lite tidigare än hon trott så vi skulle försöka att ha en 40 minuterslunch i Nairobi. Då gäller det verkligen att allt klaffar. Och det gjorde det inte denna gång. S fick luncha för sig själv och jag uträttade bara ärenden som att hämta de små skjortor jag beställt i Kikoy tyg till Elias. Och så blev det en sväng till Italienska delikatessbutiken. Min lunch blev i princip Italienska kakor på hemvägen från Valley Arcade. Har bytt vagn så promenaden blev inte alls lika smidig som sist. Vi gör nytt lunchfösök nästa fredag får se om det lyckas bättre då.

Veckan som gått!

Det blir bara varmare och varmare i Nairobi nu fram till slutet av februari. Sedan är det dags för den kortare regnperioden som ska börja i mitten/slutet på oktober, säger de Kenyaner som jag pratat med. Får se om det stämmer. Jag och Elias försöker att gå ut och promenera eller handla så tidigt som möjligt för att undvika den värsta hettan. Oftast är vi inomhus mellan 12-15 förutom en kort nattningspromenad efter lunch.

Idag har vi tagit en promenad på morgonen med en relativt ny granne här som inte hittar så bra ännu i Nairobi. Det är så skönt att promenera tidiga söndagsmorgnar då det knappt är någon trafik. Det är enda dagen man kan gå relativt obehindrat längs med vägarna och kan andas någorlunda frisk luft. Det blev även en sväng till Yaya för att visa det köpcentrumet som är på höjden. En liten kort sväng på den trånga Masaimarknaden där också, den har flyttat ut på taket på 3:e våningen så det är jättetrångt och går nästan inte att ta sig fram med en barnvagn. Handlade lite roliga sjalar mm. Tyckte Elias var så duktig som satt i vagnen i hela 2 timmar under förmiddagen. Han fick goda Matoke-chips (bananchips) och festis att dricka. Har sedan lekt på gården idag, förutom en liten sväng till Nakumatt (handlade inget bara sällskapade promenad med grannen) och över vältrafikerade Ngnong Road.

I början av veckan förberedde jag mig för intervju med Childrens Department. Svarade på frågor som lagts ut på Kenya-listan och skrev ner fint och tryckte ut sidorna. Översatte min CV och alla mina utbildningar på lista. Strök kläder och fixade barnvakt, då Elias inte får följa med dit. Blev hämtad 10.45 i torsdags förmiddag. Lämningen av Elias gick bra till snälla grannen. Känns konstigt att lämna bort honom, ovant att göra saker utan Elias. Åkte iväg i taxiskjutsen till Childrens D men kom på att jag glömt passet. Bilen fick vända om och köra tillbaka. Genom stan in till City åkte vi i lunch-rusningen. Tät trafik och smogg. Väl framme åkte jag upp till 6:e våningen i Electricity House. En lång mörk korridor lotsade en Kenyansk kvinna mig igenom till ett konferensrum där jag kunde vänta. Trevlig musik spelades där. En man kommer in och jag undrar om han heter Jacinta? Jag trodde nämligen Jacinta var en kvinna jag skulle möta. Nej, det var inte han. Han visar in mig i ett annat murrigt rum där jag får vänta på henne, kvinnan som ska intervjua mig. Hon kommer in 11.55, ser inte vidare värst glad ut. Tar inte äns i hand och presenterar sig utan sätter sig ner och börjar fråga mig var jag bor här i Nariobi mm. Sen kommer en rad frågor om mig och mina familjemedlemmar i Sverige. Jag får själv fylla i de arbeten och utbildningar jag haft. Som jag förberett så fint men det ville hon inte ha. Tar tid att skriva för hand. Kl 13.00 är vi färdiga med intervjun. Hon saknar något papper jag måste ordna med. Jag frågar om hon tror att det blir svårt för mig att adoptera Elias? Hon tror inte det men säger att jag måste ordna pappret. Hon bestämmer en tid nästa onsdag den 3:e oktober att då ska en personal från Childrens Department komma hem och se hur vi bor här i Nairobi. Men det blir inte Jacinta utan en annan kvinna. Undrar i mitt stilla sinne om hon ska ställa samma frågor...

Fredag förmiddag kommer Guardian Esther hem till oss för 3:e gången. Hon säger att hon tycker att jag alltid har så goda kakor. Denna 3:e gång hon är hemma hos oss skriver hon noggrant ner fakta om mig och Elias. Hon vill även ha fotografier på Elias med nära och kära. Efter 1,5 timme är vi klara med det mötet. Lite lunch till E och mig och sen blir det en promenad till Little Angels för att ge dem en del papper som saknades på Childrens. Gick en riktig omväg för att komma dit då den "vanliga" vägkorsningen vi brukar passera är så förfärligt under ombyggnation och trafiken är HEMSK där.
Två svettiga dagar är över för denna gång.

Första hearing!

Äntligen har vi fått vara i domstolen på vår första hearing. Vi blev hämtade kl 8. Snälla grannen på nedre botten hjälpte till att barnvakta kl 06.30 så jag kunde göra mig iordning ifred. 8.30 var vi vid domstolen som inte låg så väldigt långt bort från vårt hem. Säkerhetskontroll och passvisning! Sedan var vi inne. Vi fick vänta i en korridor utan bänkar. Vi bytte våningsplan några gånger innan de som visste, visste vart vi skulle vara. Lotsade av LAN (Little Angels Network). Lilla E hittade en liten kill-kompis att leka med. Den lilla killen fick mamma och pappa samma dag som lilla E fick en mamma. Alltså hämtade vi från samma barnhem. De hade superkul i en domstolssal som vi till slut kunde hålla till i där barnen inte hördes lika väl.Vid 11-tiden fick vi komma in till domare Ogolla (tror jag det var) en ny domare då de andra granskas under september månad. Hmmm, vilket kan orsaka en del problem för de familjer som varit i domstolen tidigare. Så de får snällt fortsätta att vänta!

Knappt 2 minuter tog vårt besök inne hos domaren! Jag fick ställa mig upp och säga mitt namn och sedan tala om hur gammal lilla E är. Sedan var det färdigt för vår del. Mera väntan i korridoren på de andra familjerna. Var hemma efter lunch idag! En het sövningspromenad med vagnen efter lunchen och sedan ett dopp i Geminas kalla pool. Svalkande i alla fall!
Firade dagen med pizzaleverans och en Tusker (Kenyansk öl), kvarlämnad från sommarens besök.Gott!

Häromdagen hade vi avskedsmiddag på Libanesisk restaurangen Cedar. Himla god mat, dock dyrt. De hade en himla rolig och bra lekplats för barnen en liten bit ifrån mat borden. Det visade sig att ägaren var fra Norge! Så himla trevligt och gott var det. Familjen vi firade åkte hem i går till Sverige/Stockholm. Tomt här utan dem, de har varit här under hela min vistelse och fick så mycket fin hjälp av mamman i början när jag var ny här i  Kenya.

En skön dag i Nairobi!

Idag har vi varit på en liten utflykt till Valley Arcade. Vi åkte taxi dit med Isahia. Elias gillar ju att åka bil (i alla fall kortare sträckor) men bäst gillar han att sitta bakom ratten och låtsas köra bil. Eller helst sitta på en motorcykel, gärna alla vi passerar förbi medans vi är ute på promenad. Då säger han "Elias sitta". Ungefär som med ångvälten där vill han ju ocks sitta. I alla fall så skulle jag luncha med min svenska kompis medans lilla E sov sin lunchlur och det lyckades jag med. Denna gång en vegetarisk lasagne under stort parasoll vi trevligt träbord på en mycket trevlig och fin uteservering. Så himla trevligt att få sitta och prata med en väninna oavbruten:-), fick höra om väninnans senaste safariresa till Masai Mara (nu i helgen) och deras äventyr. De hade sett så häftiga saker, bl a en massa gnuer som tog sig fram och tillbaka över floden. Extra häftigt nu när det är migration i Masai Mara.

Lilla E vaknade lagom till jag ätit och fikat färdigt - en helt perfekt lunch med andra ord. Sedan gick jag till skräddaren och beställde skjortor till lilla Elias av Kikoy-tyg (vet ej hur det stavas), i alla fall Kenyanskt traditionellt tyg. Ska bli spännande att se hur de blir.

Det blev även en tur till den Italienska delikatess affären för att köpa parmesanost och tortellini (som vi lever på här). Följde sedan med väninnan hem för att hämta ett par short som bott där ett tag. Elias fick leka i barnens lekrum en stund och det var toppen - så mycket leksaker...
En lyckad och fin promenad hem genom Nairobis rusningstrafik och dess avgasångor, tog en ny väg hem Arwin Khodek Road, trottoar nästan hela vägen hem. Suveränt!

Vägen igen...

 Denna gata ser man när man kommer ut från grindarna från Gemina Court, så fin har vägen blivit men vilken tid det tog. Kunde inte låta bli att fota och lägga upp här på bloggen. Sån skillnad att ta sig fram på denna väg.

Här är vägen som går till vänster när man går ut från grindarna alltså om man ska ta den "andra" vägen till Yaya. Till höger i bild ser man en gul barack och några gula ångvältar. De går vi förbi varje dag när lilla E ska sova lunch. Han pratar om dessa ångvältar hela tiden, att man kan sitta så högt upp på dem, och att de "plattar" vägen som jag har lärt honom. För det är väl det en ångvält gör. Han har också en egen liten ångvält som han kör med hemma och den "plattar" också vägen.

Lilla E har kommit igång ganska bra med det svenska språket. Han upprepar många ord och meningar som jag säger. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt. Till och med de dåliga orden jag säger ibland:-( Ibland säger han till och med 3-ordsmeningar, måste faktiskt berömma honom för att han är så duktig på språket. Han snappar upp saker rätt snabbt. Han är även rätt så försigkommen av sig. Så snart jag säger att han ska få bada i badbaljen här hemma så går han kvickt in i badrummet. Ställer upp badbaljen, börjar skruva på kranarna och slänger i sina badleksaker i baljen och kliver snabbt själv i. Samma sak om vi ska ha något att äta eller han ska få mjölk att dricka så sticker han snabbt ut i köket och öppnar kylskåpsdörren och tar ut det som ska ätas.

Häromdagen blev vi återigen nerskvätta med lera när vi skulle ta en promenad när E skulle sova efter lunch. Det var en vattenläcka eller så hade de bara spolat vatten på gatan och det är ju så stora hål i gatan efter de tunga regnen. Och så bygger de ut vägen som går till Yaya så att det inte går att gå på trottaren längre. Splash sa det och halva vagnen var full med lera och Elias också. Chauffören i bilen låtsades att han inte såg oss. Trist! Så det var bara att gå hem igen.

Jo, vi har varit på Yaya och klippt av Elias mjuka, lockiga fina hår. 500 ksh för att raka av håret. Vi förbereder oss för domstolen på fredag. Fin blev han! Dags att stryka blus och skjorta mm.

Vi har även varit och tagit "familjefoto" som den lilla familj vi är. Det är en tjej som är fotograf här bland oss adoptivföräldrar. Vi for till en annan familjs fina trädgård för att fotografera oss. Resultatet blev mycket bra. Många fina bilder på Elias blev det. Tyvärr kan jag ju inte visa dessa här ännu, men det kommer senare.

Har eventuella planer på att åka på Safari till Amboseli. Jag är så safarisugen, fick sån mersmak av Masai Mara. Amboseli ska också vara riktigt fin med alla elefanter och med Kilimanjaro som kan se från hela parken om man har tur med vädret. Kanske, kanske ska jag och Elias åka med en finsk mamma här. Hoppas innerligt att det blir av! Tycker det är så mysigt att stiga upp en tidig morgon, åka iväg ut på Nairobis gator och se alla gå till jobbet och själv sitter man i en bil på väg bort från storstan och dessa illaluktande avgaser till en fin park och alla fantastiska djur man kan få se. Det är ju verkligen nu vi ska passa på att åka på safari när vi är här i Kenya som har så många fina nationalparker.

Idag har vi varit hemma på Geminas gård och gungat och grävt i sandlådan (hittade endast en kattkorv när jag krattade igenom sandlådan)

Tid!

Nu har jag fått en tid i domstolen för min första hearing! Den 21 september ska det bli av, men med Kenyanska mått mätt så får vi se om det blir av eller inte. Det pratas mycket om första datumet efter domstolens öppnande efter stängningen/ledigheten eller vad de nu haft. En del säger att domarna kommer inte att vara där då det är kort vecka och de flesta har ledigt. Det har ju hänt grejer förr här om jag säger så som inte gått enligt planerna. Men är i alla fall glad att det börjar hända något här.

Vi har hunnit med att besöka Elephantorphanage ute i Karen. Mellan kl 11-12 matas de små elefantbebisarna med mjölk, rullar sig i lera och äter lite buskar och blad från utslängda grenar. Gulligt! Men mycket turister som ville se. Vet inte om elefantbebisarna eller jag och Elias eller den familj vi åkte på utflykt med var största attraktionen. Vi kände oss verkligen uttittade. Efter elefantbebisarnas lunch åkte vi själva och åt lunch på Outamadouni (vet ej stavningen). Gott! Och gick bra med lilla E som satt ganska så snällt och åt halva portionen ur min famn. Så skönt att göra något, att komma utanför Gemina-murarna och innerstadsnairobi.

Har som jag tidigare skrivit här väldigt snälla och hjälpsamma grannar. Fick en förmiddags sovmorogn förra veckan. En granne tog hand om Elias i 3 timmar, då hoppade jag i säng igen och försökte sova. Jag vilade i alla fall. Ursnällt av min rara granne.

I lördags åkte vi med samma granne till barnhemmet för att mäta och väga våra barn. Lilla E väger nu 13,4 kg och är 89 cm lång. Det gick superbra denna gång. Ingen gråt! Det kan också bero på att lilla E älskar grannens bil den "vita noshörningen". Helt lycklig satt han i mitt knä i framsätet och tittade ut och spanade in ratten på förarsidan. Det blev även en tur till Yaya för mathelgshopping. Gott godis hittade vi. Sötlakrits (märket Panda) och Valor mjölkchoklad (spansks märke). Gott, gott, gott...Trevligt att kunna handla mycket och få det hemkört i bil. Lyxigt!!!

Lyckades höra från han som pratade om projeket med elefantbarnhemmet, det hade pågått sedan 1977.

Mingel på Riara Peak

Igår lördag promenerade jag och E till Riara Peak (ligger precis vid Svenska Skolan) för att gå på mingel. Lite lagom mulet och varmt, lilla E sov gott i vagnen. Trafiken var hemsk på Riara Road, bilarna körde på trottoaren framförallt Matatusarna. De körde så tokigt att när det blev "ledigt" i motsvarande fil så körde de om. Vilket ledde till att när de väl skulle in tillbaka i sin fil så var det väldigt trångt och bilar ville inte släppa fram "smitarna" som trängde sig före. Vi kom knappt över vägen. Vi var tidigt ute så det blev en sväng in på Junction och Banan-boxbutiken. De har så bra presenter där till rimligt pris. Vi går ganska ofta på 2-årskalas här och då är det bra att ha ett litet lager hemma.

Minglet var trevligt i familjen H´s stora fina lägenhet. Familjen H åker hem till Sverige på tisdag efter 7 månader här i Nairobi. Det roliga är att de bor i Västberga, så vi kommer att bli "grannar". Vi åkte taxi hem eftersom vi fick ta över en hel del torrvaror såsom pasta, ris och semper gröt. Fick även överta deras vagn, en sulky eftersom jag bara lånat den jag har nu och den ska lämnas tillbaka om några veckor. Så himla snällt!

Idag har vi lekt på gården på förmiddagen. Efter lunch hade jag planerat att gå till Svenska skolan för att få lite miljöombyte och lilla E kan leka i gräset. Det är ju en ganska lummig oas på Svenska skolan. Promenaden tar ca 45 min i den heta värmen som rådde just då jag var ute och gick kl 13 mitt på dagen när det är som varmast. Såg fram emot att sätta mig och ta det lugnt i skuggan under parasollet och kanske prata med de andra föräldrarna och dricka kallt vatten. Helt enkelt bara ta en liten paus. Det visar sig när jag kommer fram att Svenska Skolan har nya regler, de släpper inte in oss adoptivföräldrar längre. Jag skulle få ansöka om att få komma in där och betala en massa pengar för 6 månader i taget. Så jag vände och gick hem igen i den stekande värmen. Men jag har sån himla tur, då en bil kör upp framför mig på trottaren och det visar sig vara Isaiha - den taxichaufför jag ofta brukar använda här. Han var så snäll att han erbjöd mig gratis skjuts till Yaya då han var på väg dit för att leverera pizza. Så skönt att slippa gå hela vägen tillbaka till Gemina. Det blev eftermiddagslek på gården tills regnet började vräka ner. Nu ikväll vräker regnet ner igen.

Lunch på Greenhouse

Igår gick jag återigen till Sushirestaurangen på Greenhouse där jag både varit med pappsen m fru och mammsen när de var här. Lyxade till det med en Teriyaki-lax igen. Dyrt som tusan 1590 KSH...men det får den enda lyxen jag unnar mig vara värd. Lunchade med Ann´s kompis S som bor här. Hon var tillbaka i Nairobi efter en lång semester i Sverige. Supertrevligt att träffa henne igen och höra om Sverigeresan och sitta och prata i lugn och ro. Tajmade lilla E´s lunchlur. Väldigt gott är det att äta lax någon gång i bland. Sen var det hem till gården och leka lite mera i värmen.

Det verkar som att värmen har kommit tillbaka, det är väldigt varmt på dagen säkert 25 grader eller mer. Solen står ju rakt ovanför huvudet på än, söker upp skugga när jag är ute och leker med E på gården. Solhattar och solskydd har vi!

Ikväll skulle vi grilla vid poolen, jag brukar tacka nej till det då det blir lite för rörigt med pool-bad, grilla och äta mat inte riktigt fungerar för oss ännu. Men snälla grannen frågade så fint och erbjöd sig köpa korv och göra pastasallad. Ok sa jag och gick med E till poolen strax innan kl 18. Det var inte riktigt läge för lilla E då han började slänga leksakerna, bestick och porslin påse med ketchupglasflaskan i. Vi gick istället upp till lägenheten och åt rester... trevligt det också! Vi får göra nytt försök vid senare tillfälle.

En grannfamilj kom hem från resa till Kisumu, det är lite roligt här i Kenya eller på denna gård. Då någon ska åka eller någon kommer i bil så är vi alla som flugor på den som anländer eller åker. Det är mest barnen som är på plats först och då måste vi föräldrar gå dit och passa dem. Barnen hoppar in den väntande eller åkande bilen. De sitter vid ratten och på alla ställen man kan sitta i en bil. Ett himla liv eftersom de inte kan hålla sams. Sedan så "fastnar" den familjen som kommit (kanske inte så mycket de som ska åka iväg) och pratar och pratar. Det är vi som varit hemma på gården i några veckor som är så nyfikna och intresserade på livet utanför Nairobi. Grannfamiljen idag hade varit i Kisumu (vid Victoriasjön) och haft en ganska så äventyrlig resa med kam-rem och bromsar som slutade fungera mitt ute på skogsväg i regn. De ville inte stanna eftersom det inte är så trevligt att göra när det blivit mörkt i Kenya... så de fortsatte att åka vidare med dåliga bromsar. Fick även höra om kam-remsbytet som inte alls blev dyrt (om man jämför med hemmapriser). De hade massor av intressant att berätta om sin strapatsrika resa. Kul att höra:-).

Idag är det bara 4 veckor kvar tills jag kan vara i domstolen på min första hearing. Låt hoppas att den blir av den 21 september, alltså en vecka efter domstolens öppnande.

Lite Zumba mm

Har så snälla grannar här som erbjöd sig att vara barnvakt till lilla E då deras fruar skulle gå och träna Zumba så då fick jag hänga med. En rask promenad på ca 45 min till Impala Gym längs med Ngnong Road i grått regnrusk och geggig lera men mycket trevligt med sällskap:-). Klassen började kl 10 men omklädningsrummet öppnade också kl 10 då det var långhelg här. Alla firar Ramadan, tror jag. Hann i alla fall i tid till Kenyansk klass. Salen var superfin, endast 400 KSH för en lektion på 60 min. Stora fina fönster och bra sviktigt trägolv, nästan som en danssal i New York...

Jag var ju förstås försiktig eftersom jag inte tränat ordentligt på ca 4 månader. Mest reaggeatonrörelser i ett Zumba-pass, trodde nog det skulle vara lite mer salsa. Men det var kul ändå bara att tempot var supersnabbt. Som sagt jag var jätteförsiktig och tillät mig bara vara med i 35 min. Knät mår bra idag, som tur är. Så förhoppnigsvis kan det bli fler gånger. Papporna som barnvaktade lekte i en betalpark bredvid, inte den säkraste lekplatsen men rolig för barnen och papporna hade full koll. Sedan gick vi och åt lunch på Chef Chef, en kenyansk restaurang. Billigt som bara den. Kom undan med en rejäl lunch för E och mig på 320 KSH (vad kan det bli ca 24 SEK) och vi mår bra i magen idag och fick t o m en doggy-bag. Promenix tillbaka till Gemina med familjerna. En supertrevlig dag, inte bara häng på denna gård.

Måste berömma den nyasfalterade vägen den är en riktig höjdare att gå på, jag mfl uppskattar den väldigt mycket.

Besök och Mombasa!

 Diani beach, där vi njutit av denna utsikt i 3 dagar!

På väg till lunch efter bad i Indiska Oceanen!

 Från Mombasa måste man ta en bil/buss båt över, så här såg det ut när alla gångtrafikanter skulle på

 Indiska Oceanen

Kameler som travade omkring med sin ägare på stranden!

Den 30 juli fick jag besök av min mamma, så mysigt med ännu ett besök! Har haft en slags hemmakänsla då hon bott hos E och mig hela tiden. Lilla E har tyckt att det varit jättemysigt med mormor i lägenheten. En gång har jag varit och tränat på gym, helt fantastiskt. Minns även att jag fick sova en hel natt den dagen jag varit på gymet, då E av någon anledning inte vaknade just den natten. Kanske berodde det på havregrynsgröten han fick till middag den kvällen… Det var i alla fall härligt att få träna. Himla dyrt gym för att vara Kenya, 1700 KSH men då fick jag en handduk för dusch och en för svett (vilket jag alltid brukar se till att ha med mig själv till duschningen). Blev även åtsagd att jag skulle duscha efter att jag varit på gymet. Hmm, undrar lite hur det är med hygienen här om personalen talar om för en att man ska duscha efter ett pass!!! Har visserligen känt en och annan doft här. När mamma var här ville vi resa någonstans eller göra några utflykter i alla fall, vi hade Amboseli på förslag men resebyrån var väldigt sen med att svara och vi låg inte på så vi bestämde oss för att åka till kusten – Mombasa! Sagt och gjort, vi bokade rum på Sentido Hotels (som tydligen är en kedja över hela världen), 4 nätter skulle vi vara borta. JetLink skulle vi flyga med till Mombasa från Jomo Kenyatta flygplatsen. Vi åkte en onsdag, flyget skulle gå kl 13 men det var ju såklart en timme försenat. Själva flygningen tar endast 45 minuter. Det blev en lång dag, då vi var ute i väldigt god tid till flygplatsen. Väl framme i Mombasa hade vi bokat Kim taxichaufför som andra adoptivfamiljer använt sig av. Vilken pratsam kille, han snackade om allt man kan behöva veta om Kenya och kenyaner. Mycket fick vi reda på fast vi inte ställde en fråga. Efter 2 timmar var vi framme vid hotellet. Ingen havsutsikt, som vi trott! Det var ca 28 grader på Diani Beach. All inclusive hade vi beställt. Slippa laga mat i 4 dagar. Tyvärr fick vi äta i skift då lilla E tycker att det är en lek att äta i en stor restaurang. Det fanns en strandpromenad vid det härligt fläktande havet så där fick en av oss gå och promenera med honom. Lilla E fick äta sin mat på rummet. Stranden var helt fantastisk, vit sand och havet härligt lagom varmt. Blev dock inte så många dopp, då både jag och mamsen blev krassliga efter någon dag. Jambo, Jambo sa personalen till oss hela tiden. Apor hängde i träden, så man fick vara försiktig med att bära mat till rummet. Söndag morgon var det dags för Kim att hämta oss kl 8 på morgonen och det gjorde han. Vi fick även en guidning av Mombasa, Fort Jesus och det gamla Mombasa stad mm. Skönt att sedan vara hemma på Gemina där det är lite svalare tyckte vi. Sedan var det bara några dagar kvar på besöket. Nu är vi själva igen lilla E och jag. Besöken vi haft har varit superkul att ha. Men nu är vi på egen hand igen.

Igår hände det – vägen utanför Gemina Court blev ASFALTERAD!!! Idag provgick vi den och det är så mycket smidigare och snabbare att ta sig ut. Nästan som att gå på en gata hemma i Sverige.

Lite allt möjligt!

Här i Nairobi rullar allt på... men ibland går det lite sakta. Ibland förstår jag inte hur jag ska fördriva tiden ända fram till Jul på denna asfaltsparkeringslekgård. Men det kommer att gå!!!

I helgen var lilla E och jag på 2-årskalas på Meriada Gardens, en trevlig och lummigt grön restaurang med lekpark och hopptorn. Vi promenerade dit med en annan familj här. En ganska bra promenad men det var skönt väder och bra väg dit. Trevligt sällskap gör mycket också. Hann slinka in på Valley Arcades Italenska delikatessaffär också innan kalaset. En mycket trevlig butik med hemmagjord pesto och parmesanost och en massa annat gott som kan passa någon som är van vid italiensk mat. köpte på mig lite pasta i olika former.

2-årskalaset var väldigt trevligt och gott, det lilla jag hann fika. Stod mest vid hästkarusellen med lilla E. En snäll förälder kom ut med mitt kaffe och tårtfat så jag kunde fika i lekparken. Mumsigt, tårtor från Cake Plaza igen:-)

Lilla E och jag gick en sväng till svenska skolan i söndags eftermiddag, vi var nästan själva där och det var jätteskönt, lugn och ro och inget slagsmål om leksaker. En lång skön promenad hem igen sen.

Idag har vi varit på animal walk vid Nairobi nationalpark. Såg både lejon och Cheetah vilandes uppe i varsit träd. Även här väldigt trevligt sällskap och behagligt väder. Dock blev vår lunch väldigt misslyckad då typ 2 av 4 barn gallskrek av någon anledning som ingen av oss förstod. Trötta och hungriga kanske trots att lunchmatsäcken serverades i tid.

Har sedan igår förfärligt ont i ryggen, har lyft alldels för mycket och fel de senaste 3 månaderna som jag snart haft lilla E. Har fått massage av sjukgymnast idag men känns ännu inget bättre. Suck!

Snart kanske det finns asfalt på vägen utanför Gemina, det börjar så sakta likna något. En smal liten sträcka har de asfalterat på vägen som går till vänster utanför grindarna, gjordes när vi kommit tillbaka från Masai Mara. Nu är det bara resten kvar, kanske tog asfalten slut!

Imorgon har jag träff med advokaten innan domstolens låååååååååååååååååånga sommaruppehåll då inte mycket händer på adoptionsfronten här.

Masai Mara

Förra tisdagen tidigt på morgonen blev jag och E hämtade i en typ Matatu (Folkabuss men detta var en Toyota). Mycket hade jag packat för vår första resa tillsammans. Jag tyckte bilen såg lite halvskruttig ut. Jag hade en helt annan föreställning hur vi skulle åka till Masai Mara, alltså en mycket coolare och större safaribil.

I alla fall bar det iväg över vackra Rift Valley mot Narok där vi gjorde första och enda stoppet, en lite stökig stad med motorcyklar som taxi. Banken var man tvungen att besöka för att köpa inträde till Masai Mara. Efter ca två mil efter Narok tog den fina asfaltsvägen slut! Här börjar nu tvättbrädesresan, hade ju hört mycket talas om hur guppig och hoppig den var. Det var riktigt illa att sitta på denna kurviga och guppiga väg. Jag satt och höll i lilla E´s bilbarnstol så den inte skulle hoppa loss. Chauffören Goraj körde på sniskan, alltså i ganska lutande position i nästan i diket – förmodligen det lättaste sättet att köra på på denna väg. Han försökte ta lite andra plattare vägar ibland men då hade Masaierna lagt ut taggbuskar som stopp. Vi for förbi mycket Masaijhyddor längs med vägen och dessutom en hel del Masaier som vallade sin boskap i sina färglada filtar. Tror vi satt på denna skumpande väg i ca 2,5 tim. Det räckte gott och väl! Det är inget för den som lätt blir åksjuk att åka på denna resa.  

Längs med hela bilfärden på den icke asfalterade vägen såg vi inte ett enda djur och gräset var högt. Vi undrade verkligen om vi skumpat fram för gäves…jag, lilla E, min pappa och C. Väl framme i Fig Tree Camp som vi hade bokat in oss på blev vi glatt överraskade över det fina stället och det häftiga boende vi fått. Ett kombinerat tält med fast toa och dusch och fina himmelssängar. Utsikt över floden och över Masai Mara vidder. Helt fantastiskt fint! Vi serverades även lunch precis vid ankomsten, lilla E´s mat blev stulen av en apa (en sån som ”HerrNilsson” apa).

Första safari turen gjorde vi på sen eftermiddag. Vi skumpade iväg med vår chaufför Goraj och nu hade han öppnat taket på bilen så nu blev det en helt annan känsla att åka i bilen. Det första vi såg var hur gamar och Maraboustorkar åt på ett kadaver, tror det var buffel eller flodhäst. Det stank verkligen kadaver vid detta stop. Andra stoppet en kort stunde senare var två Cheetah´s liggandes under ett träd. Så häftigt!!! Dom bara låg där och vilade i skuggan och brydde sig inte alls om alla de ca 20 safaribilar som stod runt omkring. Sedan hittade vår chaufför lejonhannen Simba och lite senare lejonhonan. Elefanthjorden som vandrade förbi och trumpetade i en rad över savannen alldeles precis bakom vår bil. Vi passerade även en grupp hyenor som åt på ett kadaver, stora djur också hyenorna. Fina blåa fåglar, Thompson gazeller som slogs med sina horn, andra olika bockar och gnuer.

Dag två gjorde vi första safarituren kl 8, åååååhhhhh vad mycket djur vi såg: lejon, elefant, giraff, buffel, sekretarfågel, mera elefanter. Och så Masai Maras fantastiska landskap där man kan se väldigt långt. Så fint!!! Sen tog vi lång lunch med siesta. Sedan var det dags för eftermiddagsturen i den öppna bilen, där vi nu stod upp mest hela tiden för att få svalka och för att kunna se djuren mycket bättre. Nu fick vi se ännu mera lejon på nära håll, ett stop vid flodhästarna, chakal och vårtsvin mm. Vår chaufför var riktigt duktig på att hitta djuren och köra på dessa kringelkrokvägar. Förstår inte hur han hittade.

Till middagen fick vi se Masaierna uppträda, det var ganska roligt! De sjöng och hoppade högt, helt otroligt högt hur de kan hoppa. Lite god nattsömn under himmelssängen och sedan var det hemfärd från detta vackra ställe. Vi hade egentligen ingen safaritur på hemfärdsdagen men vår chaufför fick nys om några lejon som vi åkte och tittade på och lite andra stopp där vi såg djur. Sedan bar det av tillbaka på denna jobbiga väg, det gick bra och lilla E har varit väldigt tålmodig med att sitta i bil i 3 långa dagar. Beundransvärt gjort av en liten två-åring. Någon timme innan Nairobi tröttnade han, vilket jag har full förståelse för. Då fick han sitta i mammas knä. Vi gjorde även ett stop på hemvägen och som tack för hjälpen (för man fått låna en toalett som är helt stopp i) vill de att man köper några souvenirer i turistbutiken som har hur mycket grejer som helst. När man frågar om priset får man svaret av den man handlar av: ” plocka ihop de saker du vill ha så pratar vi om priset sedan” Ja, tjenare då står de där och räknar och pular och så kommer de upp med ett pris. Jag och C hade plockat på oss några kort, några nyckelringar, och någon liten flodhäst i sten och detta ville denna karl ha nästan tusen svenska kronor för – de försöker hela tiden att blåsa än. Säkert lätt hänt efter lång och tröttsam resa hos turiser. Vi bara gick ut från butiken, han fick då inget sålt. Kanske inte bästa sättet att göra affärer på…

Vi var alla supernöjda med resan! Skulle gärna göra om den men kanske utan ett litet barn om man tänker på färdvägen.

Masai Maras fantastiska vidder, vackert eller hur!?

Gamar som mumsar stinkande kadaver

Fantastiskt att få se dessa vackra djur bland det första vi gör när vi når vårt mål. Så fina!

De trumpetande elefanterna som går över savannen.

Pappa lejon mätt och belåten.

Sekreterarfågel i det höga gräset.

Vi fick även beskåda ett strutspar som parade sig, fascinerande vackert var det.

En av de två himmelssängarna på Fig Tree Camp, floden rinner utanför och det hördes ganska väl på natten men mysigt ljud.

Tror dessa heter Topi antilop.

Ja, vi var inte ensamma på savannen som synes. Under trädet ligger de två cheetah´s och vilar.

Besök, Giraffcenter & Hästkapplöpning!

I onsdags kväll landade pappa med fru sent! På torsdagmorgon träffades vi ute på Kindaruma Road när vi var på väg till varandra. Lilla E och jag följde med till deras guesthouse där vi fick en massa Sverigepresenter. Ååååååh, så himla kul, i alla fall jag frossade i nya fräscha kläder och lakan till lilla E. Kläder och grejer till mig var också härligt att få. Sedan gick vi hem till Gemina och lekte och lämnade allä presenter. Efter det fick det bli en god lyxig lunch på sushirestaurangen igen för att fira. Tror liksom inte det är sant att jag har fått besök, att de kommit ända hit till Kenya för att hälsa på mig och Elias. Så himla kul!!!

Vi har mest varit lokala hittills och rört oss i området kring Kilimani och Lavington. En avskedssangria i den fina lägenheten på Riara Road, den familjen åker hem till Sverige på semester och sedan har vi sådan tur att de flyttar tillbaka hit igen redan i september.

Idag söndag har vi varit ute på Giraff center för att mata giraffer. Lilla E tyckte det var väldigt spännande med girafferna, vårtsvinen och sköldpaddorna. Jag tyckte också att det var ganska roligt ännu en gång. Denna gång tordes jag mata girafferna, så även lilla E. De har ju rätt slemmig tunga...

Idag var vi även på Kenyansk häst-kapplöpning, såg inte så mycket av det då jag satt och åt och lilla E sov. Verkade inte som någon i sällskapet tyckte det var så kul för efter en stund åkte vi tillbaka ut till Karen-området för att äta en myyyyyckket seeeen lunch på restaurang Talisman. Väldigt trevligt ställe med stor gräsmatta och lekpark för barn (vilket är ovanligt här i Kenya). Lilla E stortrivdes i lekparken, han satt och gungade och skrattade åt några äldre tjejer som hade superkul på ett gungbräda. Deras skratt smittade verkligen av sig på oss. Sedan fick lilla E vara med och spela fotboll med de stora barnen och det var verkligen något han gillade. Jag hörde från några av de äldre pojkarna som spelade att de tyckte lilla E var bra på att spela fotboll (han är ju bara 2 år). Då blev mamma lite stolt av att höra en sådan kommentar:-)

Karen igen!

Ännu en söndag blev vi upphämtade av familjen D i sin stora Jeep. Det bar ut till Karen området där det är så grönt och fint. Lilla E får sitta i mitt knä, helt löst utan bälte, som sagt var vi är tillbaka på 70-talet här i Kenya. Det känns ju verkligen sisodär. Jag ser hela tiden bilar åka förbi under mina promenader med barn som ´sitter löst helt utan bälte i bilen,  t o m i framsätet sitter det flera stycken barn ibland kan man se. Läskigt!!!
I alla fall så är ridningen bokad till kl 11.00, vi hoppar ur bilen och man känner riktigt hur luften är annorlunda alltså mycket fräschare. Elias får samma häst som sist, en vit ganska stor häst som jag tror heter Nunkie. E trivs i hjälm och till häst. En kvinna som heter Violet håller i honom under hela ridturen denna gång tog vi en 30 minuters tur. Efter halva färden får E en liten lektion om hästen, dvs om manen, hur många tänder hästen har (24 st eller var det 42?), hon vänder honom om i sadeln så han får rida baklänges ett tag. E ser mest förvånad och chockad ut men gillar det. Sedan går ritten vidare och tillbaka in i stallet efter en stund. Vi vinkar hej då till hästen och är färdiga och ska lämna tillbaka hjälmen men lilla E är så förtjust i att ha en ridhjälm på huvudet så separationsångesten blir stor (så även förra gången). Bär sedan av tillbaka in till stan i den stora Jeepen och till shoppingscentret Junction för att äta lunch på denna gång Kentúcky fried Chicken (inte min favorit).

Shoppar lite i Bananbox-butiken (den har så roliga Kenyanska saker) och promenerar hem på den riktigt skumpiga oasfalterade vägen som har stora hål och gropar. En riktigt härlig söndag!

Idag har lilla E varit på Aga Khan och vaccinerat sig, det var de stora tårarna som rann redan innan vi kom in till doktorn (3:e gången vi är där och han börjar känna igen sig). Fick Matoke chips som han älskar (bananchips) som belöning.