Ett halvår i Kenya

Bilder från Nairobi Nationalpark

 

Idag har jag varit i Kenya i exakt 6 månader. Det både känns och märks! Trodde att jag skulle få min 2:a hearing idag men till min besvikelse blev det inte så. Advokaten sms:ade i onsdags eftermiddag sent och bad mig/oss vara förberedda till denna fredag. Igår gick jag och klippte Elias och fixade strumpor och strök kläder för att vara i god form inför denna morgon. Men det visade sig att domstolen bara hade nationella adoptionsfall idag, förutom ett internationellt fall. Förra fredagen ställde de in allt p g a att Kenyas president skulle besöka domstolen. Man kan inte säga att de på domstolen jobbar på för att vi utländska adoptanter ska komma hem. Jag har inte fått något nytt datum för en 2:a hearing…drömmen om en Jul hemma i Sverige börjar kännas alltmer avlägsen.

Men jag ska inte klaga! Vi har det bra, varmt och skönt! Vi har en yoga-instruktör som kommer 2 ggr/veckan, en aerobic instruktör som kommer 1 ggr/vecka och jag har fått gå till gymet en gång, allt detta under de senaste 2 veckorna. Så jag har haft det rätt så lyxigt senaste tiden. Förutom att FK inte vill betala ut föräldrapenning till mig mer p g a att jag inte har något personnummer till Elias. Inte så konstigt då adoptionen inte är klar och jag inte äns kommit till det 2:a domstolsförhöret. Jag hoppas då innerligt att detta löser sig snarast!!!

Förra helgen fick vi hänga med våra goa grannar till Nairobi National Park. En fin nationalpark bara 15 minuters bilfärd från där vi bor. Från Nationalparken ser man stora delar av Nairobi – det är lite kul. Man skåda Yaya-tornen (där vi bor i närheten) från stora delar av parken. Vi fick inte se big 5 men delar av dem. Första gången jag sett noshörning här i Kenya, hela 4 stycken såg vi på vår safaritur. Stora fina djur. Vi såg även en lejonhona som vi följde med en bit. Hon var på gång att jaga Harte beast – en slags större impala tror jag. Vi låg på lur länge säkert en timme för att se lejoninnan jaga men hon kom aldrig till skott och vi tröttnade men det var bra spännande ett tag. En helmysig dag i safaribilen, Elias hade återigen stort tålamod men tyvärr laddade dvd-spelaren ur under färden (då han är mest intresserad av film än vilda djur). Vid vårat lunchstopp så satt Elias förstås hellre bakom ratten i safaribilen, chauffören startade motorn och där satt denna lilla kille och stortrivdes. Åt inte ett dugg till mammas besvikelse. Levde på olika sorters kex hela dagen.

Vi har även följd med andra grannar på en shopping och lunchtur till Amani som ligger i en fin och mysig trädgård med lekpark. Pappa granne passade Elias medan jag shoppade loss i butiken. Kenyansk julkrubba mm.

Mitt visum har återigen gått ut så det var dags att gå till LAN och få hjälp att söka nytt. Nu kostar visumet 15000 KSH/månad (ca 1350 SEK/månad), det gör tydligen så efter 6 månader i Kenya. En ganska saftig slant för att vistas här i Kenya.

Vägning och mätning

I fredags fick vi sällskap och skjuts av snälla grannen till New Life, Elias fd barnhem. Vi går ju och väger och mäter 1 gång i månaden tills vi har fått judgement. Så det lär väl bli några gånger till som vi går dit. Det är ju inte långt att gå till barnhemmet men om vi överhuvudtaget ska komma därifrån på ett någorlunda smidigt sätt så är det bäst att åka bil eftersom Elias är väldigt förtjust i bilar och särskilt att sitta i dem. Helst och gärna bakom ratten! I alla fall så försöker jag vara snabb in i stora rummet för att väga Elias, denna gång var det 13,9 - nästan 14 kilo. Denna lilla kille växer och gror. Mätningen gör vi inne hos sjuksköterskorna på bebisavdelningen. Denna gång 93 cm lång (med skor - alltid, blir för krångligt att ta av dem i denna miljö). Bara att förra gången för ca 5 veckor sedan var han ju 89,5 cm så jag tror inte det stämmer riktigt - inte helt lätt att mäta barn och att få en skrikig unge att stå stilla. Tror dock att det stämmer ganska bra denna gång då jag fick intill hälarna mot väggen som det ska vara. Det sägs att han kommer att bli lång, då han tillhör en tribe (ätt) som blir ganska långa och stora. Elias fick leka i bebislekrummet och även ute på gården där det finns en leksak som han älskar och kan inte slita sig ifrån - en BIL förstås som man kan stänga in sig i och sparka sig fram med fötterna. Denna gång ville han heller inte slita sig från denna... men till slut gick det att få in honom i den "vita noshörningen" som är bilen som vi åkte dit i. Och så en snabb shoppingtur på Yaya. Nu för tiden lovar jag alltid Elias en ballong när vi går in där, kan väl säga att vi har en hel del ballongförpackningar här hemma nu.

Igår lördag firades 4-årskalas här på gården! Mycket trevligt kalas. Först blev det inomhuskalas och sedan skattjakt på gården. Därefter även "korvgrillning" eller korvservering då vädret inte riktigt tillät grillning. Tror den korta regnperioden har börjat nu. Det vräker ner på nätterna och även på dagen som idag. Även rejäla åskoväder förekommer, som inatt. Kalaset var urtrevligt och många svenska och danska familjer var där.

Idag söndag en lite grå och trist dag! Jag brukar försöka ta en långpromenad på söndagsmorgnar då det är så fantastiskt lugnt i trafiken då men icke denna söndgsförmiddag - regn, regn, regn. Bidde lek på gården i vattenpölar med de andra småkillarna här på gården.

Amboseli & födelsedag!

I söndags morse bar det av kl 07.00 mot Amboseli Nationalpark. Härligt! Mulet väder, perfekt för att sitta i bilen. Det var jag och Elias och en annan mamma härifrån Gemina. Denna gång för ovanlighetens skulle passerade vi inte den kurviga bergsvägen nerför Rift Valley. Denna gång blev det en bit på Mombasa Highway. Ganska trafiktomt, vilket var väldigt skönt.

Vi gjorde ett stopp några kilometer från Amboseli. Vi var vid nationalparken redan vid 10.15 så det gick riktigt snabbt att köra dit. Vi var beräknade att vara framme vid lunch men var väldigt tidiga. Så vår chaufför/guide frågade om vi ville besöka Masaiby och jag hade blivit rekommenderad av en väninna att besöka Masaiby just i Amboseli för där skulle det vara riktigt bra. Vi tackade ja och vi stannade mitt på savannen där Masaierna hade sina hus/hyddor. Vår guide hette Peter och hade Masaiklädsel på (dvs Masaifilt och smycken), dock även ett Puma-skärp (ni vet sportmärket Puma). Både männen och kvinnorna kom utdansande från sin by där de bodde. De sjöng traditionell Masai sång och männen började hoppa efter en stund. Guiden Peter bad mig och Elias gå och ställa oss bland kvinnorna så skulle han fota oss. Det var häftigt att stå mitt i när de sjöng. Tror inte Elias tyckte det var lika häftigt som jag. Sedan dansade de in till en ring runt omkring oss, ganska nära. Då var det dags att be. Elias blev rädd och började gråta ganska mycket, han tyckte det var läskigt. Gråten gick som tur var över ganska snabbt. Vi fick träffa medicinmannens son som var under upplärning, han visade oss olika rötter/kvistar som skulle kokas och sedan drickas. Det var mot Malaria – efter det skulle man kräkas häftigt. En annan rot för ledvärk, en för magvärk, och en mot potensproblem mm. 3 Masaimän visade oss hur man gjorde upp eld, måste säga att de var väldigt snabba med att få till en brasa. Efter det var det dags att gå in i Masaihyddan. En trång mörk och svart gång ledde oss in till de vuxnas sovrum. Vi fick sitta ner på sängen som var en stenhård presenning (under förmodligen lera) – trångt och mörkt. Ett litet hål till fönster fanns där. Man blev nästan klaustrofobisk där inne. Det fanns en liten eldstad strax intill barnens mörka lilla rum. Det var den trångaste, mörkaste bostad jag någonsin sett. Skulle inte vilja bo där. Bostaden är byggd av lera och håller i ca 15 år!!! Byn hade även en skola så dit fick vi också gå och guiden Peter berättade om skolan han undervisade alla barnen i. Det satt nog ett 15-tal barn där inne. På nästan alla rann näsorna och ALLAS ögon var väldigt glansiga…undrar vad de hade. Förstås skulle vi skänka en gåva till skolan, så det gjorde vi.

Ett lärorikt och intressant besök! Kan rekommenderas (om någon är på väg hit:-))

Eftersom vi var tidiga i vårt schema så åkte vi en tur genom Amboseli, många, många elefanter såg vi som vadade i träsken. Mycket fågelliv också. Gnuer, Zebror, Masaigiraffer, örn, buffel mm var ute och rörde på sig. Sedan var det dags för lunch på våran lodge. Det gick relativt bra att äta med lilla E på restaurang. Vårt rum/tält vätte mot Kilimanjaro som man kunde se skymta bakom molnen. Det var ett riktigt fint och lyxigt ställe, faktiskt. Jag var väldigt nöjd. Fräscht och en fantastisk utsikt. Man kunde även se elefanter vandra förbi utanför. På vår eftermiddagsgamedrive såg vi ännu fler elefanter, eftersom det finns så mycket vatten/träsk och sjö i Amboseli så gillar elefanterna att vara där. 1800 elefanter finns tydligen i Amboseli berättade vår guide. Vart vi än åkte så såg vi elefanthjordar röra sig. Vi kom otroligt nära dessa elefanter många gånger. Häftigt! När det börjar närma sig kväll och mörker rör sig alla djuren mot Kilimanjaroberget för att få vara ifred från rovdjuren (som vi inga såg denna gång), även berget kunde vi se klart mot kvällen för att sedan döljas igen av moln efter någon timme. På morgonen kunde man också se berget klart för någon timme.

Vaknade upp i Amboseli på min födelsedag. Vi hade en tidig game drive som startade redan 06.30 just för att man kan se Kilimanjaro klart då och det är då djuren vandrar tillbaka till träsket och sjön. Vi åkte till ett utkiksställe och hade med oss frukost från hotellet. Vår guide försökte avstyra att gå upp till utkikspunkten, han tyckte vi kunde äta på parkeringen. Det ville INTE vi. Vi vandrade upp för det lilla berget, där det var en fantastisk utsikt över Amboseli nationalpark och Kilimanjaro i bakgrunden klart och fint. Vår frukost var inte särskilt avkopplande då det var fullt med små fåglar som ville ha vår mat. Men det som utspelade sig på savannen var en upplevelse med alla stora djur som vandrade till den sjö som låg nedanför utkiksberget vi stod på. Så häftigt att få se – vilken upplevelse!!! Jag gillar verkligen safari ännu mer nu. Tyvärr var vår guide inte alls så bra som den vi hade då vi åkte till Masai Mara tidigare i år, denna var loj och ganska oguidande. Elias tycker väl inte att safari är jättekul. Han fick titta på film mestadels. Men måste verkligen berömma honom för hans tålamod med att sitta i bil och åka långt.

Väl hemma i Nairobi igen gick vi till poolen och badade efter den svettiga hemfärden som tog ett par timmar längre en ditfärden.

På kvällen fick jag middag av vänner här på Gemina, en riktig kockmiddag. En mycket god fiskgryta, den andra grannfamiljen jag firade med hade bakat god äpplekaka. Kände mig riktigt uppvaktad. Några andra granntjejer kom och sjöng för mig och överlämnade presenter och utlovande om barnvaktJ så jag kan åka och shoppa en dag. Av dessa fick jag även hembakat födelsedagsfika dagen efter födelsedagen. Måste säga att jag har helt fantastiska människor omkring mig här nere i Kenya. Saknade dock söstra mi på födelsedagen.

Idag onsdag var det dags för Guardians sista besök. Vi valde ut bilder till hennes rapport och filade till rapporten.

 Masaikvinnor som dansar. Tyckte det var kul att kvinnorna fick vara med, tidigare jag sett Masai-dans har det bara varit män.

De 3 männen som hjälps åt att göra upp eld.

 Masai-byn utifrån deras inhägnad mot de vilda djuren. 4 familjer bodde i den by vi besökte. Polygami förekommer.

 En Masai-giraff har jag lärt mig. Den är mörkare än andra giraffer.

 Elefanter som äter och drick i träsket.

 Tidig morgon och en grupp elefanter vandrar mot sjön.

 Utkiksberget med Kilimanjaro i bakgrunden.

 Nu har elefanterna som på bilden tidigare kommit fram till sjön men det är lite svårt att ta sig i vattnet, eller förbi träsket innan sjön.

En sekreterarfågel tror jag.

Hembesök avklarat!

Så idag var det då dags för hembesöket från Childrens Department. Skönt att ha det gjort. Jag hade uppfattat att person i fråga som skulle besöka oss skulle komma kl 14.00, hon kom 15.40 när jag nästan hade gett upp hoppet och skulle gå ut. Hon klev in och satte sig i guldsoffan och ville ha ett glas juice. Hon frågade lite frågor bl a om Elias favoritmat, ville veta var Elias sover och var han har sina kläder. Sedan ville hon se köket, jag hade ju förberett som tusan, städat och rensat kylen, fixat till de omöjligt höga skåpen, handlat mycket mat, torkat ur byrålådorna där Elias har sina kläder, vikt och kollat att alla kläder låg fint i lådorna. CD-damen öppnade kylen och tittade vad vi hade där. Det verkar som att hon var nöjd med innehållet. Hon satte sig sedan i guldsoffan igen och sa i princip att hon var nöjd, reste sig och försvann ut genom dörren.
Vi bytte snabbt kläder till våra "gårdskläder" och stack ut och lekte med de andra barnen. Mulet, varmt och skönt var det ute.

Igår hade jag bestämt lunch med min kompis S på Valley Arcade. Vi skulle luncha på Moniqos. Det gick ju så bra sist när jag och Elias tog en taxi dit och jag sövde honom i vagnen och fick då sitta och luncha i en timme. Denna gång blev det heltokigt. Taxichaffisen var 25 minuter sen, min kompis kom på att hon hade en hämtning av barn lite tidigare än hon trott så vi skulle försöka att ha en 40 minuterslunch i Nairobi. Då gäller det verkligen att allt klaffar. Och det gjorde det inte denna gång. S fick luncha för sig själv och jag uträttade bara ärenden som att hämta de små skjortor jag beställt i Kikoy tyg till Elias. Och så blev det en sväng till Italienska delikatessbutiken. Min lunch blev i princip Italienska kakor på hemvägen från Valley Arcade. Har bytt vagn så promenaden blev inte alls lika smidig som sist. Vi gör nytt lunchfösök nästa fredag får se om det lyckas bättre då.