Lite allt möjligt!

Här i Nairobi rullar allt på... men ibland går det lite sakta. Ibland förstår jag inte hur jag ska fördriva tiden ända fram till Jul på denna asfaltsparkeringslekgård. Men det kommer att gå!!!

I helgen var lilla E och jag på 2-årskalas på Meriada Gardens, en trevlig och lummigt grön restaurang med lekpark och hopptorn. Vi promenerade dit med en annan familj här. En ganska bra promenad men det var skönt väder och bra väg dit. Trevligt sällskap gör mycket också. Hann slinka in på Valley Arcades Italenska delikatessaffär också innan kalaset. En mycket trevlig butik med hemmagjord pesto och parmesanost och en massa annat gott som kan passa någon som är van vid italiensk mat. köpte på mig lite pasta i olika former.

2-årskalaset var väldigt trevligt och gott, det lilla jag hann fika. Stod mest vid hästkarusellen med lilla E. En snäll förälder kom ut med mitt kaffe och tårtfat så jag kunde fika i lekparken. Mumsigt, tårtor från Cake Plaza igen:-)

Lilla E och jag gick en sväng till svenska skolan i söndags eftermiddag, vi var nästan själva där och det var jätteskönt, lugn och ro och inget slagsmål om leksaker. En lång skön promenad hem igen sen.

Idag har vi varit på animal walk vid Nairobi nationalpark. Såg både lejon och Cheetah vilandes uppe i varsit träd. Även här väldigt trevligt sällskap och behagligt väder. Dock blev vår lunch väldigt misslyckad då typ 2 av 4 barn gallskrek av någon anledning som ingen av oss förstod. Trötta och hungriga kanske trots att lunchmatsäcken serverades i tid.

Har sedan igår förfärligt ont i ryggen, har lyft alldels för mycket och fel de senaste 3 månaderna som jag snart haft lilla E. Har fått massage av sjukgymnast idag men känns ännu inget bättre. Suck!

Snart kanske det finns asfalt på vägen utanför Gemina, det börjar så sakta likna något. En smal liten sträcka har de asfalterat på vägen som går till vänster utanför grindarna, gjordes när vi kommit tillbaka från Masai Mara. Nu är det bara resten kvar, kanske tog asfalten slut!

Imorgon har jag träff med advokaten innan domstolens låååååååååååååååååånga sommaruppehåll då inte mycket händer på adoptionsfronten här.

Masai Mara

Förra tisdagen tidigt på morgonen blev jag och E hämtade i en typ Matatu (Folkabuss men detta var en Toyota). Mycket hade jag packat för vår första resa tillsammans. Jag tyckte bilen såg lite halvskruttig ut. Jag hade en helt annan föreställning hur vi skulle åka till Masai Mara, alltså en mycket coolare och större safaribil.

I alla fall bar det iväg över vackra Rift Valley mot Narok där vi gjorde första och enda stoppet, en lite stökig stad med motorcyklar som taxi. Banken var man tvungen att besöka för att köpa inträde till Masai Mara. Efter ca två mil efter Narok tog den fina asfaltsvägen slut! Här börjar nu tvättbrädesresan, hade ju hört mycket talas om hur guppig och hoppig den var. Det var riktigt illa att sitta på denna kurviga och guppiga väg. Jag satt och höll i lilla E´s bilbarnstol så den inte skulle hoppa loss. Chauffören Goraj körde på sniskan, alltså i ganska lutande position i nästan i diket – förmodligen det lättaste sättet att köra på på denna väg. Han försökte ta lite andra plattare vägar ibland men då hade Masaierna lagt ut taggbuskar som stopp. Vi for förbi mycket Masaijhyddor längs med vägen och dessutom en hel del Masaier som vallade sin boskap i sina färglada filtar. Tror vi satt på denna skumpande väg i ca 2,5 tim. Det räckte gott och väl! Det är inget för den som lätt blir åksjuk att åka på denna resa.  

Längs med hela bilfärden på den icke asfalterade vägen såg vi inte ett enda djur och gräset var högt. Vi undrade verkligen om vi skumpat fram för gäves…jag, lilla E, min pappa och C. Väl framme i Fig Tree Camp som vi hade bokat in oss på blev vi glatt överraskade över det fina stället och det häftiga boende vi fått. Ett kombinerat tält med fast toa och dusch och fina himmelssängar. Utsikt över floden och över Masai Mara vidder. Helt fantastiskt fint! Vi serverades även lunch precis vid ankomsten, lilla E´s mat blev stulen av en apa (en sån som ”HerrNilsson” apa).

Första safari turen gjorde vi på sen eftermiddag. Vi skumpade iväg med vår chaufför Goraj och nu hade han öppnat taket på bilen så nu blev det en helt annan känsla att åka i bilen. Det första vi såg var hur gamar och Maraboustorkar åt på ett kadaver, tror det var buffel eller flodhäst. Det stank verkligen kadaver vid detta stop. Andra stoppet en kort stunde senare var två Cheetah´s liggandes under ett träd. Så häftigt!!! Dom bara låg där och vilade i skuggan och brydde sig inte alls om alla de ca 20 safaribilar som stod runt omkring. Sedan hittade vår chaufför lejonhannen Simba och lite senare lejonhonan. Elefanthjorden som vandrade förbi och trumpetade i en rad över savannen alldeles precis bakom vår bil. Vi passerade även en grupp hyenor som åt på ett kadaver, stora djur också hyenorna. Fina blåa fåglar, Thompson gazeller som slogs med sina horn, andra olika bockar och gnuer.

Dag två gjorde vi första safarituren kl 8, åååååhhhhh vad mycket djur vi såg: lejon, elefant, giraff, buffel, sekretarfågel, mera elefanter. Och så Masai Maras fantastiska landskap där man kan se väldigt långt. Så fint!!! Sen tog vi lång lunch med siesta. Sedan var det dags för eftermiddagsturen i den öppna bilen, där vi nu stod upp mest hela tiden för att få svalka och för att kunna se djuren mycket bättre. Nu fick vi se ännu mera lejon på nära håll, ett stop vid flodhästarna, chakal och vårtsvin mm. Vår chaufför var riktigt duktig på att hitta djuren och köra på dessa kringelkrokvägar. Förstår inte hur han hittade.

Till middagen fick vi se Masaierna uppträda, det var ganska roligt! De sjöng och hoppade högt, helt otroligt högt hur de kan hoppa. Lite god nattsömn under himmelssängen och sedan var det hemfärd från detta vackra ställe. Vi hade egentligen ingen safaritur på hemfärdsdagen men vår chaufför fick nys om några lejon som vi åkte och tittade på och lite andra stopp där vi såg djur. Sedan bar det av tillbaka på denna jobbiga väg, det gick bra och lilla E har varit väldigt tålmodig med att sitta i bil i 3 långa dagar. Beundransvärt gjort av en liten två-åring. Någon timme innan Nairobi tröttnade han, vilket jag har full förståelse för. Då fick han sitta i mammas knä. Vi gjorde även ett stop på hemvägen och som tack för hjälpen (för man fått låna en toalett som är helt stopp i) vill de att man köper några souvenirer i turistbutiken som har hur mycket grejer som helst. När man frågar om priset får man svaret av den man handlar av: ” plocka ihop de saker du vill ha så pratar vi om priset sedan” Ja, tjenare då står de där och räknar och pular och så kommer de upp med ett pris. Jag och C hade plockat på oss några kort, några nyckelringar, och någon liten flodhäst i sten och detta ville denna karl ha nästan tusen svenska kronor för – de försöker hela tiden att blåsa än. Säkert lätt hänt efter lång och tröttsam resa hos turiser. Vi bara gick ut från butiken, han fick då inget sålt. Kanske inte bästa sättet att göra affärer på…

Vi var alla supernöjda med resan! Skulle gärna göra om den men kanske utan ett litet barn om man tänker på färdvägen.

Masai Maras fantastiska vidder, vackert eller hur!?

Gamar som mumsar stinkande kadaver

Fantastiskt att få se dessa vackra djur bland det första vi gör när vi når vårt mål. Så fina!

De trumpetande elefanterna som går över savannen.

Pappa lejon mätt och belåten.

Sekreterarfågel i det höga gräset.

Vi fick även beskåda ett strutspar som parade sig, fascinerande vackert var det.

En av de två himmelssängarna på Fig Tree Camp, floden rinner utanför och det hördes ganska väl på natten men mysigt ljud.

Tror dessa heter Topi antilop.

Ja, vi var inte ensamma på savannen som synes. Under trädet ligger de två cheetah´s och vilar.

Besök, Giraffcenter & Hästkapplöpning!

I onsdags kväll landade pappa med fru sent! På torsdagmorgon träffades vi ute på Kindaruma Road när vi var på väg till varandra. Lilla E och jag följde med till deras guesthouse där vi fick en massa Sverigepresenter. Ååååååh, så himla kul, i alla fall jag frossade i nya fräscha kläder och lakan till lilla E. Kläder och grejer till mig var också härligt att få. Sedan gick vi hem till Gemina och lekte och lämnade allä presenter. Efter det fick det bli en god lyxig lunch på sushirestaurangen igen för att fira. Tror liksom inte det är sant att jag har fått besök, att de kommit ända hit till Kenya för att hälsa på mig och Elias. Så himla kul!!!

Vi har mest varit lokala hittills och rört oss i området kring Kilimani och Lavington. En avskedssangria i den fina lägenheten på Riara Road, den familjen åker hem till Sverige på semester och sedan har vi sådan tur att de flyttar tillbaka hit igen redan i september.

Idag söndag har vi varit ute på Giraff center för att mata giraffer. Lilla E tyckte det var väldigt spännande med girafferna, vårtsvinen och sköldpaddorna. Jag tyckte också att det var ganska roligt ännu en gång. Denna gång tordes jag mata girafferna, så även lilla E. De har ju rätt slemmig tunga...

Idag var vi även på Kenyansk häst-kapplöpning, såg inte så mycket av det då jag satt och åt och lilla E sov. Verkade inte som någon i sällskapet tyckte det var så kul för efter en stund åkte vi tillbaka ut till Karen-området för att äta en myyyyyckket seeeen lunch på restaurang Talisman. Väldigt trevligt ställe med stor gräsmatta och lekpark för barn (vilket är ovanligt här i Kenya). Lilla E stortrivdes i lekparken, han satt och gungade och skrattade åt några äldre tjejer som hade superkul på ett gungbräda. Deras skratt smittade verkligen av sig på oss. Sedan fick lilla E vara med och spela fotboll med de stora barnen och det var verkligen något han gillade. Jag hörde från några av de äldre pojkarna som spelade att de tyckte lilla E var bra på att spela fotboll (han är ju bara 2 år). Då blev mamma lite stolt av att höra en sådan kommentar:-)

Karen igen!

Ännu en söndag blev vi upphämtade av familjen D i sin stora Jeep. Det bar ut till Karen området där det är så grönt och fint. Lilla E får sitta i mitt knä, helt löst utan bälte, som sagt var vi är tillbaka på 70-talet här i Kenya. Det känns ju verkligen sisodär. Jag ser hela tiden bilar åka förbi under mina promenader med barn som ´sitter löst helt utan bälte i bilen,  t o m i framsätet sitter det flera stycken barn ibland kan man se. Läskigt!!!
I alla fall så är ridningen bokad till kl 11.00, vi hoppar ur bilen och man känner riktigt hur luften är annorlunda alltså mycket fräschare. Elias får samma häst som sist, en vit ganska stor häst som jag tror heter Nunkie. E trivs i hjälm och till häst. En kvinna som heter Violet håller i honom under hela ridturen denna gång tog vi en 30 minuters tur. Efter halva färden får E en liten lektion om hästen, dvs om manen, hur många tänder hästen har (24 st eller var det 42?), hon vänder honom om i sadeln så han får rida baklänges ett tag. E ser mest förvånad och chockad ut men gillar det. Sedan går ritten vidare och tillbaka in i stallet efter en stund. Vi vinkar hej då till hästen och är färdiga och ska lämna tillbaka hjälmen men lilla E är så förtjust i att ha en ridhjälm på huvudet så separationsångesten blir stor (så även förra gången). Bär sedan av tillbaka in till stan i den stora Jeepen och till shoppingscentret Junction för att äta lunch på denna gång Kentúcky fried Chicken (inte min favorit).

Shoppar lite i Bananbox-butiken (den har så roliga Kenyanska saker) och promenerar hem på den riktigt skumpiga oasfalterade vägen som har stora hål och gropar. En riktigt härlig söndag!

Idag har lilla E varit på Aga Khan och vaccinerat sig, det var de stora tårarna som rann redan innan vi kom in till doktorn (3:e gången vi är där och han börjar känna igen sig). Fick Matoke chips som han älskar (bananchips) som belöning.