Karen igen!

Ännu en söndag blev vi upphämtade av familjen D i sin stora Jeep. Det bar ut till Karen området där det är så grönt och fint. Lilla E får sitta i mitt knä, helt löst utan bälte, som sagt var vi är tillbaka på 70-talet här i Kenya. Det känns ju verkligen sisodär. Jag ser hela tiden bilar åka förbi under mina promenader med barn som ´sitter löst helt utan bälte i bilen,  t o m i framsätet sitter det flera stycken barn ibland kan man se. Läskigt!!!
I alla fall så är ridningen bokad till kl 11.00, vi hoppar ur bilen och man känner riktigt hur luften är annorlunda alltså mycket fräschare. Elias får samma häst som sist, en vit ganska stor häst som jag tror heter Nunkie. E trivs i hjälm och till häst. En kvinna som heter Violet håller i honom under hela ridturen denna gång tog vi en 30 minuters tur. Efter halva färden får E en liten lektion om hästen, dvs om manen, hur många tänder hästen har (24 st eller var det 42?), hon vänder honom om i sadeln så han får rida baklänges ett tag. E ser mest förvånad och chockad ut men gillar det. Sedan går ritten vidare och tillbaka in i stallet efter en stund. Vi vinkar hej då till hästen och är färdiga och ska lämna tillbaka hjälmen men lilla E är så förtjust i att ha en ridhjälm på huvudet så separationsångesten blir stor (så även förra gången). Bär sedan av tillbaka in till stan i den stora Jeepen och till shoppingscentret Junction för att äta lunch på denna gång Kentúcky fried Chicken (inte min favorit).

Shoppar lite i Bananbox-butiken (den har så roliga Kenyanska saker) och promenerar hem på den riktigt skumpiga oasfalterade vägen som har stora hål och gropar. En riktigt härlig söndag!

Idag har lilla E varit på Aga Khan och vaccinerat sig, det var de stora tårarna som rann redan innan vi kom in till doktorn (3:e gången vi är där och han börjar känna igen sig). Fick Matoke chips som han älskar (bananchips) som belöning.