Veckan som gått!

Det blir bara varmare och varmare i Nairobi nu fram till slutet av februari. Sedan är det dags för den kortare regnperioden som ska börja i mitten/slutet på oktober, säger de Kenyaner som jag pratat med. Får se om det stämmer. Jag och Elias försöker att gå ut och promenera eller handla så tidigt som möjligt för att undvika den värsta hettan. Oftast är vi inomhus mellan 12-15 förutom en kort nattningspromenad efter lunch.

Idag har vi tagit en promenad på morgonen med en relativt ny granne här som inte hittar så bra ännu i Nairobi. Det är så skönt att promenera tidiga söndagsmorgnar då det knappt är någon trafik. Det är enda dagen man kan gå relativt obehindrat längs med vägarna och kan andas någorlunda frisk luft. Det blev även en sväng till Yaya för att visa det köpcentrumet som är på höjden. En liten kort sväng på den trånga Masaimarknaden där också, den har flyttat ut på taket på 3:e våningen så det är jättetrångt och går nästan inte att ta sig fram med en barnvagn. Handlade lite roliga sjalar mm. Tyckte Elias var så duktig som satt i vagnen i hela 2 timmar under förmiddagen. Han fick goda Matoke-chips (bananchips) och festis att dricka. Har sedan lekt på gården idag, förutom en liten sväng till Nakumatt (handlade inget bara sällskapade promenad med grannen) och över vältrafikerade Ngnong Road.

I början av veckan förberedde jag mig för intervju med Childrens Department. Svarade på frågor som lagts ut på Kenya-listan och skrev ner fint och tryckte ut sidorna. Översatte min CV och alla mina utbildningar på lista. Strök kläder och fixade barnvakt, då Elias inte får följa med dit. Blev hämtad 10.45 i torsdags förmiddag. Lämningen av Elias gick bra till snälla grannen. Känns konstigt att lämna bort honom, ovant att göra saker utan Elias. Åkte iväg i taxiskjutsen till Childrens D men kom på att jag glömt passet. Bilen fick vända om och köra tillbaka. Genom stan in till City åkte vi i lunch-rusningen. Tät trafik och smogg. Väl framme åkte jag upp till 6:e våningen i Electricity House. En lång mörk korridor lotsade en Kenyansk kvinna mig igenom till ett konferensrum där jag kunde vänta. Trevlig musik spelades där. En man kommer in och jag undrar om han heter Jacinta? Jag trodde nämligen Jacinta var en kvinna jag skulle möta. Nej, det var inte han. Han visar in mig i ett annat murrigt rum där jag får vänta på henne, kvinnan som ska intervjua mig. Hon kommer in 11.55, ser inte vidare värst glad ut. Tar inte äns i hand och presenterar sig utan sätter sig ner och börjar fråga mig var jag bor här i Nariobi mm. Sen kommer en rad frågor om mig och mina familjemedlemmar i Sverige. Jag får själv fylla i de arbeten och utbildningar jag haft. Som jag förberett så fint men det ville hon inte ha. Tar tid att skriva för hand. Kl 13.00 är vi färdiga med intervjun. Hon saknar något papper jag måste ordna med. Jag frågar om hon tror att det blir svårt för mig att adoptera Elias? Hon tror inte det men säger att jag måste ordna pappret. Hon bestämmer en tid nästa onsdag den 3:e oktober att då ska en personal från Childrens Department komma hem och se hur vi bor här i Nairobi. Men det blir inte Jacinta utan en annan kvinna. Undrar i mitt stilla sinne om hon ska ställa samma frågor...

Fredag förmiddag kommer Guardian Esther hem till oss för 3:e gången. Hon säger att hon tycker att jag alltid har så goda kakor. Denna 3:e gång hon är hemma hos oss skriver hon noggrant ner fakta om mig och Elias. Hon vill även ha fotografier på Elias med nära och kära. Efter 1,5 timme är vi klara med det mötet. Lite lunch till E och mig och sen blir det en promenad till Little Angels för att ge dem en del papper som saknades på Childrens. Gick en riktig omväg för att komma dit då den "vanliga" vägkorsningen vi brukar passera är så förfärligt under ombyggnation och trafiken är HEMSK där.
Två svettiga dagar är över för denna gång.

Första hearing!

Äntligen har vi fått vara i domstolen på vår första hearing. Vi blev hämtade kl 8. Snälla grannen på nedre botten hjälpte till att barnvakta kl 06.30 så jag kunde göra mig iordning ifred. 8.30 var vi vid domstolen som inte låg så väldigt långt bort från vårt hem. Säkerhetskontroll och passvisning! Sedan var vi inne. Vi fick vänta i en korridor utan bänkar. Vi bytte våningsplan några gånger innan de som visste, visste vart vi skulle vara. Lotsade av LAN (Little Angels Network). Lilla E hittade en liten kill-kompis att leka med. Den lilla killen fick mamma och pappa samma dag som lilla E fick en mamma. Alltså hämtade vi från samma barnhem. De hade superkul i en domstolssal som vi till slut kunde hålla till i där barnen inte hördes lika väl.Vid 11-tiden fick vi komma in till domare Ogolla (tror jag det var) en ny domare då de andra granskas under september månad. Hmmm, vilket kan orsaka en del problem för de familjer som varit i domstolen tidigare. Så de får snällt fortsätta att vänta!

Knappt 2 minuter tog vårt besök inne hos domaren! Jag fick ställa mig upp och säga mitt namn och sedan tala om hur gammal lilla E är. Sedan var det färdigt för vår del. Mera väntan i korridoren på de andra familjerna. Var hemma efter lunch idag! En het sövningspromenad med vagnen efter lunchen och sedan ett dopp i Geminas kalla pool. Svalkande i alla fall!
Firade dagen med pizzaleverans och en Tusker (Kenyansk öl), kvarlämnad från sommarens besök.Gott!

Häromdagen hade vi avskedsmiddag på Libanesisk restaurangen Cedar. Himla god mat, dock dyrt. De hade en himla rolig och bra lekplats för barnen en liten bit ifrån mat borden. Det visade sig att ägaren var fra Norge! Så himla trevligt och gott var det. Familjen vi firade åkte hem i går till Sverige/Stockholm. Tomt här utan dem, de har varit här under hela min vistelse och fick så mycket fin hjälp av mamman i början när jag var ny här i  Kenya.

En skön dag i Nairobi!

Idag har vi varit på en liten utflykt till Valley Arcade. Vi åkte taxi dit med Isahia. Elias gillar ju att åka bil (i alla fall kortare sträckor) men bäst gillar han att sitta bakom ratten och låtsas köra bil. Eller helst sitta på en motorcykel, gärna alla vi passerar förbi medans vi är ute på promenad. Då säger han "Elias sitta". Ungefär som med ångvälten där vill han ju ocks sitta. I alla fall så skulle jag luncha med min svenska kompis medans lilla E sov sin lunchlur och det lyckades jag med. Denna gång en vegetarisk lasagne under stort parasoll vi trevligt träbord på en mycket trevlig och fin uteservering. Så himla trevligt att få sitta och prata med en väninna oavbruten:-), fick höra om väninnans senaste safariresa till Masai Mara (nu i helgen) och deras äventyr. De hade sett så häftiga saker, bl a en massa gnuer som tog sig fram och tillbaka över floden. Extra häftigt nu när det är migration i Masai Mara.

Lilla E vaknade lagom till jag ätit och fikat färdigt - en helt perfekt lunch med andra ord. Sedan gick jag till skräddaren och beställde skjortor till lilla Elias av Kikoy-tyg (vet ej hur det stavas), i alla fall Kenyanskt traditionellt tyg. Ska bli spännande att se hur de blir.

Det blev även en tur till den Italienska delikatess affären för att köpa parmesanost och tortellini (som vi lever på här). Följde sedan med väninnan hem för att hämta ett par short som bott där ett tag. Elias fick leka i barnens lekrum en stund och det var toppen - så mycket leksaker...
En lyckad och fin promenad hem genom Nairobis rusningstrafik och dess avgasångor, tog en ny väg hem Arwin Khodek Road, trottoar nästan hela vägen hem. Suveränt!

Vägen igen...

 Denna gata ser man när man kommer ut från grindarna från Gemina Court, så fin har vägen blivit men vilken tid det tog. Kunde inte låta bli att fota och lägga upp här på bloggen. Sån skillnad att ta sig fram på denna väg.

Här är vägen som går till vänster när man går ut från grindarna alltså om man ska ta den "andra" vägen till Yaya. Till höger i bild ser man en gul barack och några gula ångvältar. De går vi förbi varje dag när lilla E ska sova lunch. Han pratar om dessa ångvältar hela tiden, att man kan sitta så högt upp på dem, och att de "plattar" vägen som jag har lärt honom. För det är väl det en ångvält gör. Han har också en egen liten ångvält som han kör med hemma och den "plattar" också vägen.

Lilla E har kommit igång ganska bra med det svenska språket. Han upprepar många ord och meningar som jag säger. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt. Till och med de dåliga orden jag säger ibland:-( Ibland säger han till och med 3-ordsmeningar, måste faktiskt berömma honom för att han är så duktig på språket. Han snappar upp saker rätt snabbt. Han är även rätt så försigkommen av sig. Så snart jag säger att han ska få bada i badbaljen här hemma så går han kvickt in i badrummet. Ställer upp badbaljen, börjar skruva på kranarna och slänger i sina badleksaker i baljen och kliver snabbt själv i. Samma sak om vi ska ha något att äta eller han ska få mjölk att dricka så sticker han snabbt ut i köket och öppnar kylskåpsdörren och tar ut det som ska ätas.

Häromdagen blev vi återigen nerskvätta med lera när vi skulle ta en promenad när E skulle sova efter lunch. Det var en vattenläcka eller så hade de bara spolat vatten på gatan och det är ju så stora hål i gatan efter de tunga regnen. Och så bygger de ut vägen som går till Yaya så att det inte går att gå på trottaren längre. Splash sa det och halva vagnen var full med lera och Elias också. Chauffören i bilen låtsades att han inte såg oss. Trist! Så det var bara att gå hem igen.

Jo, vi har varit på Yaya och klippt av Elias mjuka, lockiga fina hår. 500 ksh för att raka av håret. Vi förbereder oss för domstolen på fredag. Fin blev han! Dags att stryka blus och skjorta mm.

Vi har även varit och tagit "familjefoto" som den lilla familj vi är. Det är en tjej som är fotograf här bland oss adoptivföräldrar. Vi for till en annan familjs fina trädgård för att fotografera oss. Resultatet blev mycket bra. Många fina bilder på Elias blev det. Tyvärr kan jag ju inte visa dessa här ännu, men det kommer senare.

Har eventuella planer på att åka på Safari till Amboseli. Jag är så safarisugen, fick sån mersmak av Masai Mara. Amboseli ska också vara riktigt fin med alla elefanter och med Kilimanjaro som kan se från hela parken om man har tur med vädret. Kanske, kanske ska jag och Elias åka med en finsk mamma här. Hoppas innerligt att det blir av! Tycker det är så mysigt att stiga upp en tidig morgon, åka iväg ut på Nairobis gator och se alla gå till jobbet och själv sitter man i en bil på väg bort från storstan och dessa illaluktande avgaser till en fin park och alla fantastiska djur man kan få se. Det är ju verkligen nu vi ska passa på att åka på safari när vi är här i Kenya som har så många fina nationalparker.

Idag har vi varit hemma på Geminas gård och gungat och grävt i sandlådan (hittade endast en kattkorv när jag krattade igenom sandlådan)

Tid!

Nu har jag fått en tid i domstolen för min första hearing! Den 21 september ska det bli av, men med Kenyanska mått mätt så får vi se om det blir av eller inte. Det pratas mycket om första datumet efter domstolens öppnande efter stängningen/ledigheten eller vad de nu haft. En del säger att domarna kommer inte att vara där då det är kort vecka och de flesta har ledigt. Det har ju hänt grejer förr här om jag säger så som inte gått enligt planerna. Men är i alla fall glad att det börjar hända något här.

Vi har hunnit med att besöka Elephantorphanage ute i Karen. Mellan kl 11-12 matas de små elefantbebisarna med mjölk, rullar sig i lera och äter lite buskar och blad från utslängda grenar. Gulligt! Men mycket turister som ville se. Vet inte om elefantbebisarna eller jag och Elias eller den familj vi åkte på utflykt med var största attraktionen. Vi kände oss verkligen uttittade. Efter elefantbebisarnas lunch åkte vi själva och åt lunch på Outamadouni (vet ej stavningen). Gott! Och gick bra med lilla E som satt ganska så snällt och åt halva portionen ur min famn. Så skönt att göra något, att komma utanför Gemina-murarna och innerstadsnairobi.

Har som jag tidigare skrivit här väldigt snälla och hjälpsamma grannar. Fick en förmiddags sovmorogn förra veckan. En granne tog hand om Elias i 3 timmar, då hoppade jag i säng igen och försökte sova. Jag vilade i alla fall. Ursnällt av min rara granne.

I lördags åkte vi med samma granne till barnhemmet för att mäta och väga våra barn. Lilla E väger nu 13,4 kg och är 89 cm lång. Det gick superbra denna gång. Ingen gråt! Det kan också bero på att lilla E älskar grannens bil den "vita noshörningen". Helt lycklig satt han i mitt knä i framsätet och tittade ut och spanade in ratten på förarsidan. Det blev även en tur till Yaya för mathelgshopping. Gott godis hittade vi. Sötlakrits (märket Panda) och Valor mjölkchoklad (spansks märke). Gott, gott, gott...Trevligt att kunna handla mycket och få det hemkört i bil. Lyxigt!!!

Lyckades höra från han som pratade om projeket med elefantbarnhemmet, det hade pågått sedan 1977.