Veckan som gått!

Det blir bara varmare och varmare i Nairobi nu fram till slutet av februari. Sedan är det dags för den kortare regnperioden som ska börja i mitten/slutet på oktober, säger de Kenyaner som jag pratat med. Får se om det stämmer. Jag och Elias försöker att gå ut och promenera eller handla så tidigt som möjligt för att undvika den värsta hettan. Oftast är vi inomhus mellan 12-15 förutom en kort nattningspromenad efter lunch.

Idag har vi tagit en promenad på morgonen med en relativt ny granne här som inte hittar så bra ännu i Nairobi. Det är så skönt att promenera tidiga söndagsmorgnar då det knappt är någon trafik. Det är enda dagen man kan gå relativt obehindrat längs med vägarna och kan andas någorlunda frisk luft. Det blev även en sväng till Yaya för att visa det köpcentrumet som är på höjden. En liten kort sväng på den trånga Masaimarknaden där också, den har flyttat ut på taket på 3:e våningen så det är jättetrångt och går nästan inte att ta sig fram med en barnvagn. Handlade lite roliga sjalar mm. Tyckte Elias var så duktig som satt i vagnen i hela 2 timmar under förmiddagen. Han fick goda Matoke-chips (bananchips) och festis att dricka. Har sedan lekt på gården idag, förutom en liten sväng till Nakumatt (handlade inget bara sällskapade promenad med grannen) och över vältrafikerade Ngnong Road.

I början av veckan förberedde jag mig för intervju med Childrens Department. Svarade på frågor som lagts ut på Kenya-listan och skrev ner fint och tryckte ut sidorna. Översatte min CV och alla mina utbildningar på lista. Strök kläder och fixade barnvakt, då Elias inte får följa med dit. Blev hämtad 10.45 i torsdags förmiddag. Lämningen av Elias gick bra till snälla grannen. Känns konstigt att lämna bort honom, ovant att göra saker utan Elias. Åkte iväg i taxiskjutsen till Childrens D men kom på att jag glömt passet. Bilen fick vända om och köra tillbaka. Genom stan in till City åkte vi i lunch-rusningen. Tät trafik och smogg. Väl framme åkte jag upp till 6:e våningen i Electricity House. En lång mörk korridor lotsade en Kenyansk kvinna mig igenom till ett konferensrum där jag kunde vänta. Trevlig musik spelades där. En man kommer in och jag undrar om han heter Jacinta? Jag trodde nämligen Jacinta var en kvinna jag skulle möta. Nej, det var inte han. Han visar in mig i ett annat murrigt rum där jag får vänta på henne, kvinnan som ska intervjua mig. Hon kommer in 11.55, ser inte vidare värst glad ut. Tar inte äns i hand och presenterar sig utan sätter sig ner och börjar fråga mig var jag bor här i Nariobi mm. Sen kommer en rad frågor om mig och mina familjemedlemmar i Sverige. Jag får själv fylla i de arbeten och utbildningar jag haft. Som jag förberett så fint men det ville hon inte ha. Tar tid att skriva för hand. Kl 13.00 är vi färdiga med intervjun. Hon saknar något papper jag måste ordna med. Jag frågar om hon tror att det blir svårt för mig att adoptera Elias? Hon tror inte det men säger att jag måste ordna pappret. Hon bestämmer en tid nästa onsdag den 3:e oktober att då ska en personal från Childrens Department komma hem och se hur vi bor här i Nairobi. Men det blir inte Jacinta utan en annan kvinna. Undrar i mitt stilla sinne om hon ska ställa samma frågor...

Fredag förmiddag kommer Guardian Esther hem till oss för 3:e gången. Hon säger att hon tycker att jag alltid har så goda kakor. Denna 3:e gång hon är hemma hos oss skriver hon noggrant ner fakta om mig och Elias. Hon vill även ha fotografier på Elias med nära och kära. Efter 1,5 timme är vi klara med det mötet. Lite lunch till E och mig och sen blir det en promenad till Little Angels för att ge dem en del papper som saknades på Childrens. Gick en riktig omväg för att komma dit då den "vanliga" vägkorsningen vi brukar passera är så förfärligt under ombyggnation och trafiken är HEMSK där.
Två svettiga dagar är över för denna gång.