Lucia hos ambassadören

I torsdags morse på Luciamorgon knackade det på dörren hos Elias och mig. In kommer två familjer som Lucia, tärnor, tomte och pepparkakor och sjunger "Sankta Lucia" - himla mysigt och roligt tyckte jag. Elias stod alldeles stilla och tittade förvånat på dem. Försökte även att titta på SVT:s Luciamorgon men det bara buffrade. Hade sedan lyxen att få yoga igen - är lika glad varje gång jag får möjlighet till en yoga timme. På eftermiddagen bar det av i stora bilen med två andra familjer till residenset i Rosslyn (tror jag det heter) där den svenske ambassadören bor. Det ligger i närheten av svenska ambassaden. Där Elias och jag varit just någon dag innan för att ansöka om svenskt pass till honom. En bra bit att åka ifrån vår stadstdel. I alla fall så kom vi tilll ett riktigt tjusigt ställe där det serverades: glögg, vin, lussekatter, pepparkakor, knäck och lite annat smått och gott. Jag måste erkänna att jag åt ganska så många lussekatter. Tänkte att det är lika bra att passa på...och det bjöds vi på. Elias var mest intresserad av små salta kringlor. Elias var för övrigt en liten peppakaka i plysch dagen till ära. Dock var han nästan ensam om att vara någon ur Luciatåget denna dag, de flesta barnen var finklädda. Så var även de ungdomar som studerar här i Nairobi (tror jag), de hade tjusiga långklänningar på sig...

Kl 19 kom det svenska Luciatåget invandrandes och ställde sig vid poolkanten och sjöng så vackert. Jag såg dock inte så mycket efersom lilla Elias inte tyckte det var så spännande med Luciatåg utan gräsmattan var roligare att springa omkring på. Hade dock lite barnvakt av snäll adoptivpappa en stund så jag till slut kunde njuta lite av vackra Julsånger.

I fredags var jag och Elias bjudna till en restaurang som heter "Under the Radar" av en Holländsk familj som vi råkar ha följts åt hela processen: barn från samma barnhem, första och andra hearing samtidigt, samma taxi-turer till och från domstolen, judgement, möte hos advokaten, lämnande av papper på Childrens... vi har liksom stött ihop överallt. Jag och Elias gick dit längs med Arwing Khodek Road, Elias sov men jag väckte honom strax innan vi var där. Han var då på riktigt dåligt humör. Han ville inte vara i vagnen och inte i min famn. Då är det supertufft att vara i Kenya. Då barn nästan inte får gråta eller skrika här, alla Kenyaner undrar vad man gjort för fel och de lägger sig verkligen i. Särskilt som vit känner man sig som om man har tagit barnet. Så jobbigt!!! Till slut efter lite välling och att vi hittat rätt restaurang så slutade Elias gråta. Det fanns en rolig lekpark där. Trevliga människor och god middag (även om jag inte hann äta så mycket), vår advokat var också där.

Förhoppningsvis får vi Elias pass på onsdag 19 december kl 16.00. Dagen efter måste vi skaffa en Exit stämpel i Elias pass för att han ska komma ut ur landet. Så det måste bli en tur till Immigration som inte är världens roligaste ställe för barn (eller för vuxna). Förhoppningsvis kan jag få hjälp med detta av LAN torsdag morgon. Klaffar detta kommer vi att lämna Kenya den 22 december och fira Julen i Sverige.

Elias Sandberg

Här är han min lilla fina underbara pojke - Elias Sandberg

 

 

Fotograf: Sofia Einebrant 

Vi fick vårt judgement den 23 november. I fredags hämtade jag Adoption Order och Certificate of Conformity (Haag-intyget). Nu ska vi ansöka om svenskt pass och hoppas på att det inte ska ta så lång tid att få. Skulle vara så roligt att få fira Jul i Sverige.

Sedan senaste blogg-inlägget har vi hunnit göra en hel del saker. Vi har bl a varit på 10-årsfirande av LAN (Little Angels Network) - adoptionsorganisationen här i Kenya. Det skulle vara en heldag ute i Karen på ett väldigt barnvänligt och trevligt ställe. Tyvärr vräkte regnet ner (som det ibland gör här ganska så rejält). Vi klädde oss inte så fina utan både jag och Elias hade helt rengställ på oss - oj, vad glada vi var för det. LAN hade ordnat partytält och roliga leksaker på en stor gräsmatta. Barnen lekte ändå visserligen. Nästan alla inbjudna familjer som var där åkte hem tidigare, kallt och blött. Det var synd - då det annars var en trevlig tillställning.

Jag har fått yoga en hel del, vi har ju lyxen att ha en mycket bra yoga lärare som kommer hit. Tyvärr har barnvakten varit sjuk alltför många gånger så de snälla adoptionsfamiljerna här på Gemina har fått ställa upp - vilket jag är oerhört tacksam för. För några veckor sedan började jag även på gymet Body & Soul som ligger i närheten av Yaya. Efter att ha kanske tränat där några gånger så har jag nu blivit portad därifrån. Jag får inte träna där då jag inte har något medlemskap uttryckte de sig, jag har betalat per gång ca 1700 KSH (ganska dyrt för att vara här). Jag sa att jag kommer antagligen att åka hem till Jul så det är ingen mening med att ha ett medlemskap för endast några gånger till. Då meddelade receptionspersonalen att jag inte var välkommen att träna där mera. Lite konstigt tycker jag. Hellre blir det ingen affär än en lite sämre affär för Kenyanerna... har träffat på detta flera gånger.

Igår var vi på Svenska Skolans Julmarknad, väldigt trevligt. Jag köpte lussekatter! Så gott med saffransbröd. Har visserligen fått lussekatter på ett avskedsfika här i förra veckan. Himla kul att få vara på Svenska Skolan igen och dess grönområde. Elias och jag gick och lekte i en egen lekpark på området - lugnt och superskönt var det! Solsken och en ´massa människor som jag lärt känna under min tid här.

Vi har även hunnit med ännu en middag hos familjen D i Lavington. Också väldigt trevligt och roligt att få leka med alla leksakerna i deras STORA lekrum. Och blivit bjuden på fantastiskt god mat. Både jag och Elias mumsade som tusan.

Igår vinkade vi av familjen P, som varit här under hela min vistelse. Det blir väldigt tomt här på Gemina utan dem. De har varit ett fantastiskt stöd för mig och Elias. Tack för denna tid säger jag till dem! Antagligen ses vi i Sverige igen då vi nästan är grannar.

Trevlig 2:a Advent!