I torsdags morse på Luciamorgon knackade det på dörren hos Elias och mig. In kommer två familjer som Lucia, tärnor, tomte och pepparkakor och sjunger "Sankta Lucia" - himla mysigt och roligt tyckte jag. Elias stod alldeles stilla och tittade förvånat på dem. Försökte även att titta på SVT:s Luciamorgon men det bara buffrade. Hade sedan lyxen att få yoga igen - är lika glad varje gång jag får möjlighet till en yoga timme. På eftermiddagen bar det av i stora bilen med två andra familjer till residenset i Rosslyn (tror jag det heter) där den svenske ambassadören bor. Det ligger i närheten av svenska ambassaden. Där Elias och jag varit just någon dag innan för att ansöka om svenskt pass till honom. En bra bit att åka ifrån vår stadstdel. I alla fall så kom vi tilll ett riktigt tjusigt ställe där det serverades: glögg, vin, lussekatter, pepparkakor, knäck och lite annat smått och gott. Jag måste erkänna att jag åt ganska så många lussekatter. Tänkte att det är lika bra att passa på...och det bjöds vi på. Elias var mest intresserad av små salta kringlor. Elias var för övrigt en liten peppakaka i plysch dagen till ära. Dock var han nästan ensam om att vara någon ur Luciatåget denna dag, de flesta barnen var finklädda. Så var även de ungdomar som studerar här i Nairobi (tror jag), de hade tjusiga långklänningar på sig...
Kl 19 kom det svenska Luciatåget invandrandes och ställde sig vid poolkanten och sjöng så vackert. Jag såg dock inte så mycket efersom lilla Elias inte tyckte det var så spännande med Luciatåg utan gräsmattan var roligare att springa omkring på. Hade dock lite barnvakt av snäll adoptivpappa en stund så jag till slut kunde njuta lite av vackra Julsånger.
I fredags var jag och Elias bjudna till en restaurang som heter "Under the Radar" av en Holländsk familj som vi råkar ha följts åt hela processen: barn från samma barnhem, första och andra hearing samtidigt, samma taxi-turer till och från domstolen, judgement, möte hos advokaten, lämnande av papper på Childrens... vi har liksom stött ihop överallt. Jag och Elias gick dit längs med Arwing Khodek Road, Elias sov men jag väckte honom strax innan vi var där. Han var då på riktigt dåligt humör. Han ville inte vara i vagnen och inte i min famn. Då är det supertufft att vara i Kenya. Då barn nästan inte får gråta eller skrika här, alla Kenyaner undrar vad man gjort för fel och de lägger sig verkligen i. Särskilt som vit känner man sig som om man har tagit barnet. Så jobbigt!!! Till slut efter lite välling och att vi hittat rätt restaurang så slutade Elias gråta. Det fanns en rolig lekpark där. Trevliga människor och god middag (även om jag inte hann äta så mycket), vår advokat var också där.
Förhoppningsvis får vi Elias pass på onsdag 19 december kl 16.00. Dagen efter måste vi skaffa en Exit stämpel i Elias pass för att han ska komma ut ur landet. Så det måste bli en tur till Immigration som inte är världens roligaste ställe för barn (eller för vuxna). Förhoppningsvis kan jag få hjälp med detta av LAN torsdag morgon. Klaffar detta kommer vi att lämna Kenya den 22 december och fira Julen i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar